Hit skulle jag vilja åka

Hermia har besökt Shakespeare and Company. Läs och titta (om du inte redan gjort det)!

Paketskörd

Det här innehöll paketen. Något för oss alla i familjen. Nåja, kanske mest till mig.

Eclipse

Jag börjar bli bra på det här med serier. Bara sista boken kvar av Twilight och jag måste säga att jag är inte riktigt lika fast under läsningen av Eclipse. Jag kan till och med slita mig för att äta, gå på toaletten och fixa med hästarna utan att läsa samtidigt. Missförstå mig inte, jag har fortfarande lika kul medan jag läser och boken är verkligen underbar. Men kanske gör Edwards närvaro i hela boken att jag liksom kan slappna av lite utan att stress-läsa och undra var han håller hus egentligen.

Werewolves-grejen blir bara mer och mer intressant tycker jag. Även om jag ibland tycker Jacob är lite irriterande är han otroligt viktig som motvikt och kontrast till Bella och Edward. Jag vet att det mest är "hitte på", men beskrivningen av flocken och hur den fungerar gör att jag ser med lite andra ögon på min egen hund. Ibland undrar jag vad han tänker på?

Bella är fortfarande lika hjälplöst klumpig som hon alltid varit. Jag har ju listat ut att det kommer att bli ändring på detta i bok fyra och tur är väl det. Det hade varit ganska patetiskt om hon fortsatt i samma stil hela serien igenom. Favoritavsnittet i Eclipse är annars helt klart natten i tältet.

Borta bra men hemma bäst

Den här högen låg och väntade när jag kom hem.

Så här ser det ut där jag är

Jag är på semester i Falsterbo och har det bara bra. Med familjen på tältsemester blir det inte lika mycker läst som vanligt, men jag lyckas ändå läsa förvånansvärt mycket på stunder då och då. Härligt med miljöombyte hursomhelst.

Harry Potter and the Half-Blood Prince

Jag är precis hemkommen från filmen och helt uppe i Harry Potters värld. Jag tycker det är härligt när jag helt kan gå upp i en annan värld och i en annan historia. Min egen behöver helt klart mer magi. Men det kan väl inte vara så svårt? Visst finns det magi i min värld också, bara att ibland har jag för bråttom för att hinna se den.

Generellt är ju filmerna tunna i jämförelse med böckerna, men har man bara böckerna där i bakhuvudet kan man ju fylla ut själv. Filmerna är iallafall otroligt snyggt filmade. Jag älskar Helena Bonham Carter i rollen som Bellatrix Lestrange, hon är perfekt! En annan karaktär jag tycker jättemycket om är Luna Lovegood.

Annars är ju Snape den mest intressanta karaktären av dem alla, så är det bara (för mig iallafall). Konstigt det där att det behöver finnas lite mörker för att göra det riktigt fängslande.

Det har ju funnits många förklaringar, och ännu fler bortförklaringar, till varför Rowlings böcker har blivit så älskade. För mig är det egentligen ganska enkelt. Det är en genuint bra historia och sådana kommer alltid att trollbinda. Det är bara magiskt.

Massor av boktips

http://www.guardian.co.uk/books/2009/jul/05/summer-reading-books-recommendations

Slam

Är det så här killar tänker och fungerar? Den frågan snurrar runt i mitt huvud medan jag läser Nick Hornbys historia om Sam som råkar bli pappa vid 16 års ålder. Jag vet inte hur pass trovärdigt detta är, men det är verkligen en fråga jag skulle vilja diskutera med några 16-åriga killar. Vad skulle de tycka om Sam? Jag tycker ändå att han framstår som hyfsat sympatisk, fastän han rymmer till Hastings, pratar med planscher på väggen och manipulerar sina föräldrar.

Slam gör ingen djuplodande analys av ämnet, men alla frågorna finns där. Diskussionen, tankarna och frågorna kan istället fortsätta utanför bokens pärmar, om man vill. En fråga som jag själv tycker är viktig att fundera på kommer upp när Sam och Alicia första gången pratar efter att de fått beskedet att hon är gravid. Alicia påpekar flera gånger att det är deras barn och eftersom det är deras barn måste de tillsammans berätta nyheten för hennes föräldrar. Samtidigt deklarerar hon tydligt att hon har bestämt att behålla barnet och att det beslutet är enbart hennes. Den här diskussionen tror jag är viktig och angelägen för ungdomar att ha. Hur tänker de? Vem har egentligen "mest" rätt att bestämma vad i det här läget?

Någon sorts kvartalsrapport

De senaste tre månaderna har varit ganska bra läsmånader, 31 böcker har det blivit sammanlagt. Av dem är 14 engelska och 1 fransk. Jag hade gärna sett att ännu fler varit engelska, men det kommer jag att ta igen framöver istället.

Några böcker är värda ett särskilt omnämnande:

Revolutionary Road av Richard Yates - Intelligent, träffsäkert och lysande bra.
Vilda gröna ögon av Joyce Carol Oates - En bok alldeles för mig och en sida av Oates jag inte upptäckt förut.
Thursday's Child av Sonya Hartnett - Allt jag läst av henne har varit utomordentligt bra. I sanningen en stor författare.
Oranges are not the only fruit av Jeanette Winterson - Jättebra första bok på mitt nästa djupdyk, jag kommer att läsa mycket mer av henne framöver.
Man in the Dark av Paul Auster - Austers senaste som inte gjorde mig det minsta besviken.
Twilight/New Moon/Eclipse av Stephenie Meyer - Jag sällar mig till den stora skaran.

Dessutom har jag läst facklitteratur av Gunilla Molloy och Aidan Chambers - mycket bra som gav massor av nya tankar och inspiration inför hösten.

Kvartalets överraskning: Jag trodde verkligen inte att John Ajvide Lindqvist var någonting för mig. Jag är inte stum av beundran men hans böcker når helt klart över mina förväntningar.

Alla de andra böckerna har också varit jättebra, jag har inte läst en endast dålig bok de senaste månaderna.

Regnet det bara öser ner

Det får gärna bli lite bättre väder nu igen, men på något sätt känns det ändå ganska bra. Jag har precis läst ut Eclipse och börjar nu istället med Careless in Red. Det var ganska längesen jag läste den förra boken om Lynley och Havers, men den slutade ju minst sagt dramatiskt. Därför känns det angenämt att återuppta kontakten och se hur det nu ska gå för Lynley.

Unaccustomed Earth

Att lämna sitt land och istället leva på en annan plats är någonting inte alla av oss någonsin kommer att uppleva. Jag upplevde en liten del av vad det kan innebära det året jag levde som utbytesstudent. Alla flyttar inte under lika positiva omständigheter.

Jhumpa Lahiris novellsamling handlar om hur det är att rota sig på nytt i ny jord. Den handlar om vad man tar med sig, vad man vill glömma, vad man trodde att man lämnat. Men den handlar lika mycket om det här med familj och hur vår familj påverkar oss på olika sätt. Alla novellerna handlar om indier som emigrerar till USA, men förutom vissa kulturella markörer är väl erfarenheterna hennes karaktärer gör allmänmänskliga?

Jag har funderat på vilken av novellerna jag tycker bäst/mest om, men ingen står ut. Alla är lika bra ur olika perspektiv. Jag är inte alltid en anhängare av noveller, men de här tycker jag mycket om.

Sommarboken

Även på vårt bibliotek inne i Skövde har det "Sommarboken" för barn och ungdomar. Man ska läsa och skriva om sex böcker och får då en bok på posten. Min Alfred är naturligtvis med. Hittills har han svarat på frågor om tre böcker: Billy och grodan, Verktygsapan och Det var det fräckaste! Tre kvar, heja, heja!

Sarah och David

Jag kommer ihåg när jag för några år sedan första gången hörde talas om Sarah Waters. Det var Magnus Utvik som i något sammanhang på TV pratade om brittisk litteratur. Han menade att de två mest intressanta författarna just nu var Sarah Waters och David Mitchell.

Jag håller med om att det är två helt fenomenala författare. Sarah Waters är väl(?) den av de två man hör mest om idag, men David Mitchells Cloud Atlas var verkligen en minnesvärd läsupplevelse.

Jag kommer följa deras författarskap. Tack Magnus för det tipset!

Tipping the Velvet

Det här är en riktigt bra historisk roman. Och så mycket mer. Sarah Waters är helt otroligt bra på att bygga upp atmosfären i London på 1890-talet och beskriva Nancys förvandling från "oyster girl" från Whitstable till East End "tom". Vägen däremellan är naturligtvis inte spikrak men däremot spännande.

Jag tycker verkligen om den värld som Waters målar upp för mig, men jag är ändå lite fundersam. Nancy verkar kana runt på ett bananskal mest hela tiden och råkar hamna både här och där, lite hårddraget förstås. Och ingenstans kan hon vara den hon är, ingenstans är hon riktigt lycklig. Till och med slutstationen, där Nancy har fått sin Florence och de lever lyckliga ihop, är inte heller något som Nancy har skapat själv utan mest ett resultat av tillfälligheter. Jag hade önskat mig lite mer ruter, men, vad vet jag, det kanske inte var möjligt för en "oyster girl" på 1890-talet.

Jag ska snart ge mig

... men här kommer bara trailern till New Moon.

Helgutflykt

Förra helgen åkte vi till Astrid Lindgrens värld i Vimmerby. Jag tycker det är helt underbart att hela världar har tagit steget från boksidorna till verkligheten och bjuder in barnen till lek. Om detta inte är läsfrämjande så vet jag inte vad. Självklart handlade vi i bokhandeln: en bok om barnen i Bullerbyn och Det gränslösaste äventyret där Astrid själv har skrivit om just det här med läsning.

När jag tänker på Astrid berättelser tänker jag nog först på en lycklig barndom. Konstigt egentligen, när det är så mycket i hennes böcker som inte alls är särskilt lyckligt.

Twilight playlist

Har jag förresten nämnt att det på Stephenie Meyers hemsida finns playlists till de olika böckerna?

Jag måste bara visa

Den här favoriten har kommit i nyutgåva. Rekommenderas varmt till alla. Hur många ex kan jag själv behöva köpa på mig egentligen?

Vad är detta egentligen?

Jag träffade en kompis i förra veckan för att bl a diskutera New Moon. Vi är lika galna i böckerna båda två, men hon har redan läst allihop medan jag ligger lite efter.

Det är några grejer med New Moon som vi inte tycker riktigt stämmer eller hänger ihop. T ex, när Edward ringer hem till Bella på slutet för att kolla om hon lever eller inte och Jacob svarar, om nu Edward är så otroligt bra på att läsa andras tankar, borde han inte på något sätt kunna snappat upp att Bella faktiskt stod där i rummet?

Likaså när Edward, Bella och Alice precis har klarat sig ur knipan hos Volturi, varför måste de stå och vänta tills det blir kväll innan de får åka därifrån? De tog sig ju dit mitt på dagen i fullt dagsljus, då borde de väl kunna ta sig därifrån?

Sen förstår jag inte varför omslagen ser ut som de gör. Första boken med äpplet kan jag kanske förstå, man skulle ju kunna tolka äpplet som "den förbjudna frukten" eller något liknande. Men omslaget till New Moon? En blomma? Jag förstår inte...

Har jag missat någon förklaring i böckerna till något av ovanstående mysterier, upplys mig gärna!

Min dagliga litteraturmeny

Frukost: En novell av Jhumpa Lahiri

Lunch: Ett kapitel i The Canterbury Tales

Middag (och mest hela dagen, precis när jag vill): Sarah Waters

Nedräkningen har börjat

Som ni kanske redan sett har det börjat ticka ned mot den 20 november och premiären av filmen New Moon.

Jag läste ganska nyss ut boken och som ett inbitet Twilight-fan, var den naturligtvis bara jättebra. Om Twilight var Edwards så är detta helt klart Jacobs bok. Han har allt man kan önska sig av en pojkvän, ända tills han går och blir varulv. Då tycker jag han blir onödigt trumpen och svårmodig.

Sen tycker jag det är synd att Edwards röst, som Bella hör i sitt huvud, inte är han på riktigt. Jag tycker det hade varit mer romantiskt om han faktiskt hade funnits där någonstans i bakgrunden och vakat över Bella. Ja, det kanske inte går att få ihop med resten av historien, men jag tycker ändå det vore bättre.

Boken är lite väl utdragen på sina ställen, Edward är borta alldeles för mycket för min smak, och omröstningen som Bella anordnar på slutet känns ganska löjlig. Som ni märker har jag lite invändningar, men jag är alldeles för mycket Twilight-fan för att egentligen bry mig särskilt mycket.

Cranford

Den här boken tycker jag jättemycket om. Inte för att den är spännande eller utmanande, utan för att den är så där mysigt engelsk. Som Agatha Christies mordgåtor. Jag ser mycket tydligt Cranford för mitt inre öga, med hus, trädgårdar och damer - som är sig själva nog, på något sätt. Förresten så älskar jag inledningen. Helt underbar!

Jag tänker inte ens försöka analysera Elizabeth Gaskells roman på något sätt, utan bara njuta av den, precis som den är. Om inte jag missminner mig har Elizabeth Gaskell också skrivit en biografi om Brontësystrarna. Den skulle nog vara intressant att läsa.

Boken ingår i läsutmaningen klassiska kvinnor hos Ett hem utan böcker.