Vad jag tycker om den här boken. Jag tycker han gör det så bra, Richard Yates, när han i sin Revolutionary Road beskriver Frank och April Wheelers förhållande. Oförmögna att ta sig ur sina egna föreställningar om sig själva men med mer och mer påträngande känsla av livsskoskav går de sakta men säkert mot kataskrof. Jag tycker han träffar huvudet på spiken, exakt.Och visst andas hela boken 50- och 60-tal, och samtidigt känns den så aktuell. Jag kan också uppleva någonting liknande samma ångest som April över att försöka leva upp till att vara den jag föreställt mig att jag är. Fånigt och urbota dumt. Men det är inte lätt att vara äkta, det är ingenting jag tränar mig på ofta, speciellt inte när vardagsstressen obönhörligt tränger sig på. Men jag förstår mycket väl att det här är en bok vi fortfarande läser och uppskattar, det tror jag vi kommer att göra om 50 år till.
Så jag tänkte på Frank och April idag (,igen). Jag blickade ut över körplanen utanför mitt kontor och tänkte att jag behöver mer tid för att tänka, mycket mer tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar