Sophie Calle tilldelades tidigare i år Hasselbladpriset (lång motivering här) och fram till och med 13 februari 2011 visas hennes utställning True Stories på Hasselblad Center i Göteborg. Utställningen består av stora fotografier med tillhörande text som tillsammans berättar historier ur hennes liv. Det tidigaste minnet är redan från när hon var två år. Filmen Double Blind, som hon gjort tillsammans med Greg Shepard, visas också i samband med utställningen.
Det är inga jättelånga texter och språket är rakt på sak utan utsvävningar eller krusiduller. Men tillsammans med bilden blir historierna ändå fulla av känslor och frågor. Just hennes kombination av text+foto tycker jag är fascinerande. Det är märkbart hur viktiga texterna är för hennes uttryck. Det är dem som är bärande när det gäller att berätta en historia. Bilderna i sig kompletterar texterna ypperligt, men skulle inte självständigt klara av att uttrycka samma sak. True Stories skulle kunna vara en roman, där varje text+foto skulle vara var sitt kapitel. Men Calle är fotograf. Texten är viktig, men det är ändå genom fotografi som hon väljer att berätta sin historia.
Historierna berättar så klart om hennes eget liv. Men som med all bra konst bottnar hennes historier även i mig. Den ställer frågor om identitet. Vilken är vår identitet och hur skapas vår identitet i relation till vår omgivning? Det här är frågor som tål att funderas på, men som kräver att jag växlar ner och verkligen tar mig tid. Det har uppenbarligen Calle gjort och det är jag glad över.
