Scheuermann - uppdaterad

Nja, vi var nog en ganska enig bokcirkel som alla tyckte det snygga språket var den största behållningen i Timmen mellan hund och varg. Berättelsen om de två systrarna trollband mig inte alls.

Däremot så läste jag Scheuermanns novell "Krig eller fred", som förresten ingår i novellsamlingen Rika flickor, och det var någonting helt annat. Det stiliga språket finns med, men här hittar jag också en människa och en historia som fångar mig och intresserar mig. Triangeldramat som spelas upp är träffande och tonen humoristisk. Och allt på bara några futtiga 30 sidor. Inte illa.

Efter Timmen... var jag inte särskilt pigg på att plocka upp någonting annat av Scheuermann. Men nu, gärna! Vad jag förstår har hon inte skrivit någon mer roman, men däremot finns ju hennes novellsamling Rika flickor på svenska!

Här kan ni läsa en intervju med Scheuermann.
  

Timmen mellan hund och varg

Ärligt talat är jag tveksam till om den här romanen passar mig. Visst är den på många sätt snyggt skriven, men historien berör mig aldrig på riktigt. Scheuermann berättar om två systrar som tappat bort varandra och sig själva. Vägen tillbaka är ovälkommen och knölig, men någonstans leder den ändå ut.

"Timmen mellan hund och varg" är annars ett uttryck man känner igen, men vad betyder det egentligen och var kommer uttrycket ifrån? Vet du?

Jag har svårt att sätta fingret på varför det inte klickar för mig. Däremot ser jag verkligen fram emot att diskutera romanen med de andra i Skövde bokcirkel. Kanske ändrar jag uppfattning?

Bokmania, Bokhora och Enbokcirkelföralla har också läst Scheuermanns roman.
   

En helt underbar hög

För tillfället läser jag en kurs i ungdomslitteratur och jag hade sån tur att jag fick plocka ihop min egen litteratur utifrån några olika listor. Femton böcker skulle jag välja och se vilken helt underbar hög det blev!

Jane Eyre av Charlotte Brontë 
Alice in Wonderland av Lewis Carroll
Before I Die av Jenny Downham
Juliane och jag av Inger Edelfeldt
Vem är du Johanna? av Lin Hallberg
Fjäril av Sonya Hartnett
Spelkortsmysteriet av Jostein Gaarder
Kiffe kiffe demain av Faïze Guène
Dansar Elias? Nej! av Katarina Kieri
Twilight av Stephenie Meyer
Snygg av Joyce Carol Oates
Jag saknar dig, jag saknar dig av Peter Pohl
Northern Lights av Philip Pullman
Rani & Sukh av Bali Rai
Ankomsten av Shaun Tan

Ironisk Franzen på bokmässan

Bild lånad av BöckerX3, tack!

Seminariet med Jonathan Franzen på Bokmässan var verkligen en upplevelse. Först bör jag kanske skriva att jag inte läst en enda av hans böcker, men tänkt göra det desto fler gånger. Franzen uppträdde som den stora författare han faktiskt är och gjorde bland annat sitt yttersta för att undvika alla nyfikna kameror.

Eftersom han har ungefär 50 % svenskt ursprung handlade naturligtvis en del av samtalet om detta. Franzen berättade till exempel att en av hans allra bästa vänner är svensk och att han läst Sjöwall/Wahlöös deckarserie minst tre gånger. Ett av hans stora intressen är fågelskådning, något han även utövat i Sverige, senast i Skåne. Han uppfattar att människor i Norden generellt har ett aningens mer depressivt sinnelag än i mer sydliga länder, något som han menade är till fördel under våra långa, mörka vintrar. Han berättade att han tyckte att lagom deppiga människor är otroligt roliga, vilket jag faktiskt kan hålla med om.

Jag vill inte diskutera hans romaner mer ingående, eftersom jag inte läst dem själv, men även om både Tillrättalägganden och Frihet handlar om USA under två olika presidentperioder är detta inget tema han planerat eller tänkt vidareutveckla framöver. Han menade att det viktigaste för honom när han skrev sina romaner var att han ville uppleva ett starkt personligt engagemang i sin historia. Han berättade också att Tillrättalägganden höll på att bli tv-serie hos HBO och att han själv skrev manuskriptet. Stefan Eklund, som höll i samtalet med Franzen, frågade honom vad han trodde om den episka romanens framtid, men Franzen ville med all tydlighet undvika begreppet "episk roman" och istället tala om "sustained prose narrative".

Själv avundades jag inte alls Eklunds uppgift. Franzen var skarpsinnig, rolig och ironisk, men också lite lätt överlägsen. När han skulle besvara en fråga började han många gånger med att begrundande titta upp i taket och jag fick intrycket att han inte funderade så mycket över vad han skulle svara utan om det var en fråga värdig att svara på överhuvudtaget.

Jonathan Franzen var också med i Skavlan samma helg som du kan se här.
Seminariet från bokmässan sänds idag (11/10) i Kunskapskanalen kl 16.00 i UR Samtid.
   

Hösten är här

En kombination av bokmässa plus höst har gett mig en glupande aptit på läsning. Just för tillfället läser jag Silke Scheuermanns Timmen mellan hund och varg inför Skövde Bokcirkel som träffas på lördag. Precis bokmässan gjorde mig också sugen på att läsa tegelstenar. Tänk vad härligt att få läsa riktigt långa historier och låta berättelsen ta tid! Allsköns fantasy lockar också för tillfället, de finfina men kortkorta Novellixerna och så Thomas Bernhard. Tack var Nobelpriset fick jag lust att läsa poesi, Tranströmer såklart, men även gamla bekanta som Wendy Cope och Eva-Stina Byggmästar. Nästa tisdag kommer vinnaren av Bookerpriset att tillkännages. Jag har läst ett par stycken på korta listan, men jag läser gärna några till. Och, just det ja, dagen innan, måndag, då är det öppen bokcirkel på biblioteket i Skövde då vi ska diskutera Maryse Condés Desirada. Härliga, härliga höst!

Vad känner du för att läsa i höst?
  

Jane och Mr Rochester

Nu har jag kommit till slutet av Jane Eyre. Och det är konstigt hur uppslukande den här historien är. Kanske inte egentligen, Brontës roman är trots allt en klassiker. Men jag lyssnar samtidigt på gamla Bokcirkelnprogram från Kulturradion, och jag håller verkligen med dem. Relationen mellan Jane och Mr Rochester är ganska unken! Han är tjugo år äldre än henne, gift, vitt berest och haft tre olika älskarinnor. Jane är ung och har tillbringat sitt liv först undanskuffad hos Mrs Reed och sedan bortkörd och undangömd på en internatskola för obemedlade flickor. Mr Rochester och Jane framställs som om de vore själsfränder, men allvarligt talat, hur kan Jane vara så säker på det? Hon har ju knappt träffat och ens pratat med några män överhuvudtaget! Naturligtvis måste man ha i bakhuvudet att det här är 1800-tal och att unga kvinnor levde i ett helt annat socialt sammanhang än idag. Men det gör bara fenomenet ännu mer intressant. Till och med idag blir läsaren fängslad av Jane Eyre och hennes väg mot ett lyckligt liv. Borde vi inte ha tröttnat?

Konstigt nog har jag inte tröttnat, trots mina betänkligheter vad gäller Mr Rochester. Och tack och lov för galningen på vinden!
  

Måste bara...

instämma i lovkören till Tomas Tranströmers ära! Akademien gjorde i år ett mycket hedrande val av pristagare och det är ett val som berör många med stor glädje. Jag har läst en del av hans dikter, men har mycket kvar att upptäcka. Samlingsvolymen tillsammans med Bergstens biografi skulle naturligtvis vara fina i bokhyllan, men jag längtar ändå mest efter att läsa hans allra första diktsamlingar var och en för sig, i var sin egen bok. Ingen som råkar ha ett exemplar av 17 dikter över?
  

Jane, bara Jane

I helgen var det jag och Jane. Jag har läst och lyssnat på Bokcirkeln på webben. Kanske blir det filmen nästa helg, någon som sett?
  

Inköp

Så här ser min skörd ut från bokmässan. Jag hade egentligen bara en regel att hålla mig till - så lite som möjligt! Och jag klarade mig ganska bra, om jag får säga det själv. Alla böckerna känns var och en som pärlor. Att köpa grafiska romaner på bokmässan är lite av en tradition för mig och jag har Metta att tacka för att hon tillslut hittade de sista två av Liv Strömquists nya instoppade bortibakom i en av Galagos bokhyllor.

Dessutom var det jättekul att träffa så många bokbloggare på mässan. Jag känner er genom era bloggar och nu har jag också ett ansikte att koppla till de böcker ni läser och älskar. Riktigt roligt!

En himla massa seminarier

Det har varit ganska hektiskt, de senaste fyra dagarna! Jag skulle antagligen kunna sitta och skriva i fyra dagar till och ändå inte kunna återge allt jag upplevt under mässan. Här kommer ett försök till lista på alla olika seminarier:

• Herta Müller
• Tre länder - ett språk? med tyskspråkiga författarna Felicitas Hoppe, Peter Stamm och Anna Mitgutsch
• Cornelia Funke
• Lin Hallberg och Inger Frimansson pratar hästböcker
• Babel
• Ioana Pârvulescu Livet börjar på fredag
• Thomas Bernhard - författarnas författare
• Mera tyskspråkigt med Silke Scheuermann, Angelika Reitzers och Peter Stamm
• Jonathan Franzen
• Schyffert och Lindström
• Shaun Tan Ankomsten
• Camilla Läckberg och Amanda Hellberg: Så blir du författare
• Majgull Axelsson Moderspassion
• Peter Temple, australiensisk deckarförfattare
• Liv Strömquist och Mats Jonsson: Om nu kärnfamiljen är så jävla fet
• Lionel Shriver
• Lena Einhorn och Friedrich Buchmayr: om två av Strindbergs fruar, Siri von Essen och Frida Uhl
• Blod, eld, död - om black och death metal
• Nathan Larson Dewey Decimal

Som ni ser, det blev en del. Jag kommer antagligen inte blogga om allt, men är det något du vill läsa om, skriv gärna en kommentar eller ett mejl!

Fantastiska Funke och dagens första mässa

Dagens mässa började med invigningstal av Herta Müller. Hon är verkligen liten, otroligt snyggt klädd och så skarp! Fotograferna flockades som flugor och även om Herta är dödsallvarligt under hela talet så spricker hon upp i ett förlösande leende när hon får ta emot publikens applåder. Det kunde inte blivit en bättre start på årets mässa!

Jag och Metta var också och lyssnade på ett seminarium med tre olika tyskspråkiga författare och en litteraturprofessor. Jag är verkligen inte insatt i dagens tyskspråkiga författare, och just därför tycker jag om att gå på den här sortens seminarium. Man får liksom lite koll med en gång. Fascinerande var det också att seminariet simultantolkades. Tolken var helt otrolig.

En annan ny författare för mig är Cornelia Funke. Och vilken historieberättare hon verkar vara! Det var helt fantastiskt att lyssna till henne och jag tror alla de böcker hon pratade om lät helt underbara. Hon sa så mycket bra saker (kanske får det bli ett eget inlägg), men mest gillade jag nog att hon ingav hopp.

Hästtjej som jag är kunde jag heller inte motstå ett seminarium med Lin Hallberg. Hon gör verkligen ett försök att förnya hästboksgenren. Hennes seminarium väckte också mycket tankar. Kanske får det också bli ett eget inlägg...

Vi passade också på att vara med som publik när de spelade in dagens Babel. Naturligtvis var det kul att se alla gäster och Daniel Sjödin, men mest intressant var nog att se hur spänd han var precis innan sändning. Han såg direkt plågad ut, men så fort kamerorna rullade förvandlades han till den stabila, kunniga programledaren som jag är van att se. Fascinerande!

Det var en riktigt bra första dag som avslutades med trevligt mingel. Vad månne morgondagen bjuda på?

Imorgon bokmässa!

Klockan är ganska mycket och jag har fortfarande inte börjat packa. Precis som vanligt. Och som vanligt ska det bli riktigt kul med bokmässa! I år kommer jag vara där alla fyra dagarna och hinna med typ allt. Tysk litteratur är inte direkt min kopp te, men å andra sidan, det sa jag förra året om Afrika också. Sen visade det sig vara jätteintressant med alla afrikanska författare, så tyska blir nog utmärkt det också.

För mig finns det bara två måsten på denna mässa - Franzen och Shriver. Och räksmörgås. För övrigt kommer jag lägga upp ambitiösa scheman, missa minst hälften och hitta massa annat istället.

Jamrach's Menagerie

Tänk er en pojke som heter Jaf och växer upp precis vid Themsen i 1800-talets London. När Jaf är åtta år blir han uppäten av en tiger för att sedan födas på nytt. Efter det börjar han arbeta hos ägaren till tigern, mr Jamrach som handlar med exotiska djur. Efter flera år hos Jamrach, där han träffa sin bästa kompis Tim och blir kär i hans syster Ishbel, åker Jaf tillslut med en båt för att fånga en drake någonstans i den indonesiska övärlden. Visst låter det som värsta äventyrsromanen?

Jafs liv, så långt vi nu får följa honom, är ett enda stort pojkäventyr. Det här är egentligen inte den sorts historia jag brukar längta efter att läsa, men Helen Birch skriver så bra att jag faller till föga. En sak jag tänker på, så här efteråt, är att det egentligen inte finns någon skurk. Alla karaktärerna är allmänt hyggliga typer, men sina fel och brister naturligtvis. Det tycker jag om.

LITEN SPOILERVARNING! LITET AVSLÖJANDE OM SLUTET, INGET AVGÖRANDE, MEN ÄNDOCK, VARNING!

Självklart fundera jag extra på alla exotiska djur som förekommer i historien. Aporna, elefanterna, papegojorna, de lever verkligen ett eländigt liv i fångenskap, både hos Jamrach och framtida ägare. Djuren framställs som kuvade och avtrubbade. Likaså valjakten som Jaf deltar i till sjöss skildras utan förskönande krusiduller. Det är vidrigt hur ett så vackert djur jagas, dödas och slaktas. Och inte är det bättre med draken de skickas att hämta hem (visst måste det vara en komodovaran de har fångat?). Det är fascinerande hur Birch fångar det vilda i djuren. Läs bara den här passagen, när draken har kommit lös på skeppet och de försöker lura in den i buren igen:

"Its tongue flicked, then it opened its cavernous mouth and closed it again, got up on its hind legs and put its great clawed hands on top of the cage. It could reach me. Its arms were like thick old trees that had been growing forever. Long yellow flick of a tongue, and an immensely wrinkled throat as wide as a washboard. It looked deep into my eyes and it was not like meeting the eyes of a dog or a cat, or even a tiger. There was nothing there that I could fathom, no mercy, no malice. It was a cold soul I looked into. It would kill me, tear me with teeth. None of it would matter. I would matter no more than a green shoot that pushes throught the earth and is cropped by a passing sheep."

Passande är det därför att Jaf, när han kommit tillbaka från havet för att slå sig till ro, själv börjar sälja exotiska fåglar. Men hans affär är en enda stor voljär, där fåglarna flyger fritt i en vacker, om än konstgjord, naturlig miljö.

Är den värd att vinna Booker-priset? Ja, kanske... måste bara läsa några av konkurrenterna också!

Fler som läst:
Both Eyes Book Blog
Booksie's Blog