Jag hälsade glatt på en tjej i stan och vi stod och småpratade en bra stund om både ditten och datten innan vi kom på att vi inte alls kände varandra. Jag undrar bara; är det ett tecken på en positiv, social förmåga eller är det snarare ett utslag för en slags ängslig "jagmåstevaratrevligsåattallatyckerommig"-komplex?
3 kommentarer:
Absolut - det är en bra novellsamling du läder. Jag gillar berättelser som skullekunnatvarajag fast med twist!
Du har alltså läst den? Jag måste leta lite i din blogg och se om jag hittar något inlägg. :) /Therese
Haha. :)
Skicka en kommentar