Det här är en riktigt bra historisk roman. Och så mycket mer. Sarah Waters är helt otroligt bra på att bygga upp atmosfären i London på 1890-talet och beskriva Nancys förvandling från "oyster girl" från Whitstable till East End "tom". Vägen däremellan är naturligtvis inte spikrak men däremot spännande.Jag tycker verkligen om den värld som Waters målar upp för mig, men jag är ändå lite fundersam. Nancy verkar kana runt på ett bananskal mest hela tiden och råkar hamna både här och där, lite hårddraget förstås. Och ingenstans kan hon vara den hon är, ingenstans är hon riktigt lycklig. Till och med slutstationen, där Nancy har fått sin Florence och de lever lyckliga ihop, är inte heller något som Nancy har skapat själv utan mest ett resultat av tillfälligheter. Jag hade önskat mig lite mer ruter, men, vad vet jag, det kanske inte var möjligt för en "oyster girl" på 1890-talet.
1 kommentar:
Jag tyckte verkligen om Kyssa sammet, som den heter på svenska. Visst har du rätt, Nancy låter sig blåsas än hit och än dit. Den leker med genus en hel del, på ett sätt som jag inte tänkte var möjligt på den tiden... men så är den ju också skriven i vår tid.
Skicka en kommentar