Jag hälsade glatt på en tjej i stan och vi stod och småpratade en bra stund om både ditten och datten innan vi kom på att vi inte alls kände varandra. Jag undrar bara; är det ett tecken på en positiv, social förmåga eller är det snarare ett utslag för en slags ängslig "jagmåstevaratrevligsåattallatyckerommig"-komplex?
