Jag kan inte låta bli att tycka att det är synd och skam att Sirius dör redan i bok fem. Han försvinner liksom för fort. Jag skulle vilja att han och Harry hinner träffas och verkligen umgås mer, som det nu är måste han gömma sig hela tiden och sen dör han i striden på ministeriet. Visst är det effektfullt för historien, men jag hade gärna sett att han levt åtminstone en bok till.
Dumbledore däremot, står fortfarande pall. Fast det vet vi ju alla hur det går för honom i nästa bok, eller hur? Hursomhelst så tänker jag att han måste vara den perfekte rektorn? Skulle jag vilja ha honom som rektor? Ja, det skulle jag nog. Medan jag läser kan jag känna, ibland, att han är nästan lite för perfekt. Men det är nog bara för att jag inte känner honom på riktigt.
Men jag tycker om Dumbledores små samlingar i slutet av böckerna där han förklarar hur allting hänger ihop för Harry (och mig). Det påminner en del om Agatha Christies deckare där till exempel Hercule Poirot ofta samlar alla inblandade/misstänkta för att berätta hur mordet har gått till och avslöja mördaren. Trevligt och upplysande.
Som jag nämnt tidigare kan jag skratta ganska högt åt olika detaljer i böckerna. En sån detalj i slutet av den här boken är att Luna Lovegood och hennes pappa väljer att åka på semester till Sverige för att studera något konstigt djur.
Annars är det intressant det man får redan på om Neville och Harry, att båda är födda i slutet av juli och att ingen vet säkert vem av dem som hänvisas till i profetian om Voldemort. Voldemort väljer/tror (?) att det är Harry, anfaller och märker Harry och beseglar därmed bådas deras öde. Hade han rätt eller blev det Harry eftersom Voldemort "valde" honom? Kunde det lika gärna varit Neville? Och i så fall, hade Neville under andra omständigheter utvecklat de hjältemodiga karaktärsdrag som Harry har?
2 kommentarer:
Order of the Phoenix är min stora favorit i serien. Visst är det lite synd att Sirius dör så tidigt, men samtidigt så ger ju det böckerna en mycket mer seriös vändning. Det står mer på spel liksom...
Att han dör gör ju också att Harry känner att Voldermort ännu en gång har tagit ifrån honom hans enda familj, något som får honom att bli ännu mer personligt involverad.
Jag gillar att Sirius mer försvinner än dör, det finns ju alltid en liten chans att han lever vidare på något sätt i den där mystiska världen på andra sidan draperiet.
Du har helt rätt, visst blir boken/böckerna bättre av att Rowling inte är så rädd för att ha ihjäl sina karaktärer. Det blir helt klart mer dynamik. Så, jag skulle vilja att han lever lite till, men mitt "förnuftiga"-jag inser att det blir bättre böcker så här.
Jag funderar lite över vilken bok i serien jag tycker bäst om nu när jag läser om dem. Förut har jag alltid hållit trean högt, men den blekar lite nu i jämförelse med fyran och femman. Jag misstänker att jag tycker väldigt mycket om sista boken, men det återstår att se. /Therese
Skicka en kommentar