Nu har jag kommit till slutet av Jane Eyre. Och det är konstigt hur uppslukande den här historien är. Kanske inte egentligen, Brontës roman är trots allt en klassiker. Men jag lyssnar samtidigt på gamla Bokcirkelnprogram från Kulturradion, och jag håller verkligen med dem. Relationen mellan Jane och Mr Rochester är ganska unken! Han är tjugo år äldre än henne, gift, vitt berest och haft tre olika älskarinnor. Jane är ung och har tillbringat sitt liv först undanskuffad hos Mrs Reed och sedan bortkörd och undangömd på en internatskola för obemedlade flickor. Mr Rochester och Jane framställs som om de vore själsfränder, men allvarligt talat, hur kan Jane vara så säker på det? Hon har ju knappt träffat och ens pratat med några män överhuvudtaget! Naturligtvis måste man ha i bakhuvudet att det här är 1800-tal och att unga kvinnor levde i ett helt annat socialt sammanhang än idag. Men det gör bara fenomenet ännu mer intressant. Till och med idag blir läsaren fängslad av Jane Eyre och hennes väg mot ett lyckligt liv. Borde vi inte ha tröttnat?
Konstigt nog har jag inte tröttnat, trots mina betänkligheter vad gäller Mr Rochester. Och tack och lov för galningen på vinden!
6 kommentarer:
Historien är spännande, men det är också Charlotte Brontës reflektioner och språk, hon håller än, boken är ju skriven 1847, men läsbar fortfarane!
Definitivt, den håller! /Therese
Ska bli spännande att höra vad du tycker om filmen oxå. Har inte bestämt mig för om jag ska gå på bion eller inte...
Ja, jag vill så hemskanes gärna se filmen, men det verkar inte som att den kommer hit till Skövde. Kanske får försöka leta upp den någon annanstans../Therese
Jag har inte läst den, konstigt nog.
Metta: Lite konstigt är det allt! ;) Men å andra sidan har du läst ett väldans massa annat. /Therese
Skicka en kommentar