Fågelcirkeln - del två

Okej, jag ligger efter. Jag har precis lyssnat på del två i Murakami-bokcirklarna och har bara läst 300 sidor då jag egentligen borde har läst ungefär det dubbla. Men vem räknar? Jag har haft en jättekul kväll, först med Johanna, Babben, Marie och Lars, och sedan med Åsa, Magnus och Martin.

Kanhända att man tycker att det tar för mycket av den värdefulla lästiden att lyssna på båda bokcirklarna, men jag tycker definitivt att man ska ändå. De kompletterar varandra perfekt, de är roliga (speciellt den senare) och ihop ger de en minst sagt fyllig analys och diskussion. Utmärkt, med andra ord.

Först måste jag bara skriva att tortyrscenen, där en människa blir levande skinnflådd, är bland det mest obehagliga och otäcka jag någonsin läst. Kanske är det jag som är blödig, men inte bara är själva handlingen vidrigt hemsk, den beskrivs också med en så känslolös, nästan vardaglig stil att läsupplevelsen blir extremt obehaglig. Som någon sagt är det otroligt skickligt skrivet, men riktigt otäckt.

Jag tror det är Lars Gustavsson som någon gång pratar om att normaltillståndet för oss som individer skulle vara att inte bli förstådda. Jag kommer inte ihåg i samband till vad i boken han nämnde detta, men det var en tanke som grep tag i mig. Visst låter det lite deprimerande att vi skulle gå runt i stort sett hela våra liv, ständigt missförstådda, men nog finns det väl ett ganska stort korn av sanning i detta?

Till sist måste jag också skriva att jag håller med Åsa, till fullo.