Neither here Nor there

De senaste dagarna har jag läst Bill Bryson. Ytterligare en författare jag inte läst någonting alls av innan, men hört desto mer om. Framförallt att han är rolig och det är han. Så där så att jag inte riktigt kan låta bli att småfnittra lite för mig själv när jag läser. För visst är det lite extra roligt att läsa om sig själv och se sig själv ur någon annans synvinkel. I Neither here Nor there reser Bryson runt i åtminstone halva Europa med tåg. Hela två kapitel tillägnas Sverige, ett om Göteborg och ett om Stockholm. Vad jag förstår är han kanske inte helförtjust i Sverige (han älskar mest Italien), men vad gör det?

Förutom att vara rolig bor Bryson på en herrans massa inte så bra hotell och går på mängder av museum. Och det är något som verkligen fascinerar mig. Själv blir jag alltid lite handfallen inför de stora museum man hittar i alla Europas stora städer. Jag vet inte i vilken ände jag ska börja, jag hittar aldrig ut och jag vet egentligen inte vad jag borde ha sett och absolut inte fått missa på just det här museumet. Då är jag mer förtjust i mindre ställen som är mer specialiserade. Förra sommaren hittade jag till exempel till Medeltidsmuseum i Paris som var hur fint som helst, med ingen kö, och helt underbart vackra tapisserier. Rekommenderas varmt!

Att resa själv, som Bryson gör, är också någonting jag tänker att jag skulle vilja testa någon gång. Jag  tänkte flera gånger på Jenny Diski och hennes Stranger on a Train, där hon själv tar tåget runt Amerika. Det är också en reseskildring, men väldigt annorlunda mot Bryson. Diski är också väldigt rolig, men på ett mer sofistikerat vis, och hon låter dessutom läsaren följa med på hennes inre resa. Bra båda två, men med helt olika stilar.

Ja, riktigt ordenligt ressugen blir jag av att läsa Bryson. Och intresserad av att hitta de där ställena i Europa jag bara skulle älska att åka tillbaka till. Definitivt kommer jag återkomma till Bryson, flera gånger.