söndag 5 december 2010
Harry Potter and the Deathly Hallows Part I
Det här ansiktsuttrycket har Hermione i stort sett hela filmen. Inte så konstigt med tanke på att hon har mycket att stå i och inte är det roliga saker heller.
Förutom Hermione är min favoritkaraktär den klarsynt konstiga Luna. Självklart var hon också med i filmen om än inte så mycket (jag tror hon är mer aktiv i part II?) Jag tyckte jättemycket om att se filmen. De lyckas så bra, varje gång. Visst trodde jag att jag skulle bli galen när den redan tog slut, mest för att det är så otroligt bra! Snape är ju också lysande, som vanligt, och Bellatrix Lestrange, såklart. Annars tycker jag att Voldemort blir mer och mer ofarlig för varje film, liksom mer och mer mänsklig.
Tanken som slog mig medan jag såg filmen var att det känns så verkligt. Trots alla kvastar som flyger, små dvärgar som svär och blixtrande trollspön är det helt genuint och trovärdigt. Hustvedt sa någonting liknande när hon besökte Kulturhuset i Stockholm då hon menar att en text kan ljuga. Jag tror jag förstår vad hon menar. Historien om Harry är sann, varje ord, och detta lyckas det fånga även på film.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
jag tyckte boken va rätt tråkig, de hände inte så mycket. Jag var helt enkelt inte på rätt humör tror jag.Däremot tyckte jag att den här filmen var den bästa hittills.
Håller med dig om voldermort. Desto mer man får se av honom, ju mänskligare blir han, och desto möjligare känns det att Harry ska kunna besegra honom. Men tror att det är så för att Harry känner honom så väl, om filmen var ur ex Hermiones perspektiv skulle Voldermort fortfarande vara den främmande mäktiga fienden vars namn alla fruktar.
Tycker däremot inte att det känns likadant i boken. Där känns han snarare mer skrämmande ju mer man får reda på om honom.
Men filmen var Suverän.
Välkommen åter! Om Sunset Park: förstår om du var rädd för att jag skulle avslöja hur det går - men det gör jag (väl) inte! Väldigt nyfiken på vad du tycker, men för mej en av de bästa! "The Book of Memory" har länge varit min favorit! /Jan
Håller med dig om Voldemort. Känns som att han blir mer mänsklig och mindre skrämmande för varje film. Men i böckerna är det inte så, tycker jag, snarare tvärt om - han blir bara mer skrämmande!
Jag älskar filmen och läste boken direkt efter. Jag är nöjd med allt, det enda som är synd är att Alan Rickman (Snape) inte får tillräckligt med plats, men det kommer förhoppningsvis ändras till del 2. Rickman är en fantastisk skådespelare och gör Snape mer trovärdig i filmen är i boken.
Det stämmer faktiskt, att Voldemort är mer skrämmande i boken. Och ja, Alan Rickman är otroligt bra! Historien om Snape är en enormt viktig del av historien om Harry Potter, jag hoppas också det framkommer i filmen. Första gången jag läste boken tyckte jag att de tillbringade väääääldigt mycket tid i det där tältet. Men då var jag å andra sidan så otålig att få läsa slutet. När jag läste om den senast upptäckte jag många små saker som jag helt stressat förbi första gången men som gav mycket till historien. Jag hade dock fortfarande svårt att hålla ordning på alla horcruxar.
Jan B: Tack! Det gav bara mersmak att läsa ditt inlägg. Boken är äntligen beställd och det bådar ju mycket gott att den får sånt fint omdöme av dig! /Therese
Skicka en kommentar