När jag tittar tillbaka i mina anteckningar från kvällen är det första jag har skrivit "Hon är lång!". För det var hon, och samtidigt mycket elegant och vacker. Hon besökte Stockholm för att prata om sin senaste bok The Shaking Woman, som är en fallstudie om hennes egna skakningar som först gjorde sig tillkänna ett par år efter hennes pappas bortgång, då hon skulle hålla ett minnestal på universitet där han arbetat. Vare sig man läser boken eller hör henne berätta, förstår man omgående att här är det minsann inte tal om något löst tyckande och tänkande. Otroligt grundligt har hon tagit reda på fakta utifrån olika synvinklar, som till exempel neurovetenskap och psykoanalys.
Hon förklarar att hennes motivation för att läsa på om skakningarna bottnar i en vilja att försöka förstå och behärska ett tillstånd hon inte kan påverka. Hon ställer sig om och om igen frågan "Vem är den skakande kvinnan?" och även "Vad är den skakande kvinnan?". För visst är detta ett led i en önskan att känna sig själv och veta vem man själv är. Hon menar också att det varit en fördel att hon inte från början är skolad inom ett specifikt område, utan hon har varit öppen för teorier från flera olika discipliner.
Hon fick också frågan vart den skakande kvinnan tagit vägen och hon svarar att hon idag medicinerar för att hålla skakningarna i schakt när hon föreläser. Hon kommer vidare in på Freud och psykoanalysen som menar att en stor del av vår egen identitet är okänd för oss. Livet är otroligt komplext och det är orimligt att tro att en disciplin eller en teori räcker för att förklara allt. Samma fenomen har i olika tider har fått olika namn och olika förklaringsgrunder beroende på vad som varit i ropet då. Hon menar att många av oss lever med någon konstighet inom ramen för vad som ändå anses som normalt och citerar någon som sa att "god hälsa består till viss del av ohälsa".
Vidare kommer hon in på minnen och huruvida man kan lita på sina minnen. Hon menar att i den stund vi kommer ihåg någonting påverkas minnet av nuet. Som ett exempel på detta berättar hon om en episod hon själv kommer ihåg hände i ett visst hus. Ett minne som hon i efterhand förstått inte kan vara sant eftersom huset i fråga vid den tiden inte ens var byggt. Hon menar också att när man skriver en historia handlar det om en liknande process som när man minns, "historien finns där inne och väntar, du måste komma ihåg den". När hon skrivit en berättande text måste hon känna efter, är den här texten sann? För henne är det fullt möjligt att en skönlitterär text kan ljuga.
Kvällen avslutas med en ovanligt omfattande frågestund och ett citat från en sydamerikansk författare: "No thruth is greater than the search for truth." Med mitt huvud fullproppat av olika tankar gick jag tillbaka till mitt hotellrum för att drömma om skakande kvinnor.
Jag hade också glädjen att träffa Janivarberg och några medlemmar av Wind Up Women som också var där. Det har också skrivit om sina intryck från kvällen så läs gärna här och här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar