Underground

Murakami har ju även skrivit en del icke-fiktiva verk och Underground är en av dessa. Boken består av massor av intervjuer med människor som blev offer i gasattacken i Tokyos tunnelbana, 1995. Ansvariga för attacken var en religiös kult kallad Aum Shinrikyo. Boken består av två delar. Första delen innehåller intervjuer med offren och en avslutande reflektion av Murakami. Andra delen består av intervjuer med åtta personer som är eller varit medlemmar i Aum Shinrikyo och även här ett efterord av Murakami.

Genom att läsa den här boken får jag en bättre uppfattning om vad som verkligen hände där nere i Tokyos tunnelbana. Visst kommer jag ihåg när det hände, men det blir alltid mer levande när man får vittnesskildringar från personer som var där. Naturligtvis dyker frågor upp som hur kunde det hända? och varför gjorde de det? Men det är egentligen två andra iakttagelser som jag funderar mer över.

För det första är det japanernas reaktion där nere under jorden. Det verkar ha gått så lugnt till. Deras ögon börjar rinna, de hostar och börjar se dåligt, några trillar ihop och blir medvetslösa. Men ingen panik. Många verkar inte förstå att någonting är fel, utan tror mest att de är lite trötta. Fastän många har problem att orientera sig även när de kommit upp i friska luften, människor faller ihop runt omkring dem och de själva mer eller mindre kravlar sig fram, är det anmärkningsvärt hur i stort sett alla fortsätter och tar sig till sina jobb. Många söker läkarvård först flera timmar senare, en del till och med nästa dag. Den här pliktkänslan måste väl ändå vara väldigt japansk? Jag har svårt att tro att det skulle gå riktigt lika lugnt till om detta hänt i en västeuropeisk storstad. Visst hade det blivit lite mera väsen? Och inte hade väl folk gått till jobbet fastän de knappt kunde se?

Min andra reflektion gäller just hur Murakami tar sig an de här intervjuerna. Han börjar varje redogörelse med att kort beskriva den person han frågat ut och det märks att han lägger stor vikt vid att förstå varje människas personlighet och inre karaktärsdrag. Här tycker jag mig se en likhet med hans skönlitterära verk. Även där är han oerhört intresserad av karaktärernas inre liv och detta får stora konsekvenser även för den yttre handlingen.

Det är också oerhört intressant att läsa Murakamis egna reflektioner kring varför det hände och vilken funktion en religiös kult som Aum Shinrikyo fyller i vårt moderna samhälle. De fem som distribuerade och spred gasen i tunnelbanan är alla högutbildade och framgångsrika men lyckas ändå rättfärdiga sina handlingar enligt kultens sätt att tänka. Enligt Murakami borde vi säga till dem: "Reality is created out of confusion and contradiction, and if you exclude those elements, you're no longer talking about reality. You might think that - by following language and logic that appears consistent - you're able to exclude that aspect of reality, but it will always be lying in wait for you, ready to take its revenge."