Sedan några år tillbaka tränar jag regelbundet qi gong. Qi gongen har bland annat lärt mig att uthärda statisk träning bättre genom att helt enkelt flytta fokus bort från trötta muskler till t ex andning. På samma sätt verkar också personerna i Murakamis Fågeln som vrider upp världen flyktigt notera vad som händer dem utan att låta det göra några större intryck.Fågelboken är en märklig roman. Grundhistorien är nog så enkel. Okada blir lämnad först av katten och sedan av sin fru och sedan väntar han och gör vad han kan för att hans fru ska komma tillbaka. Enkelt va?
Men det enkla är inte riktigt så enkelt. Han mottar anonyma sexsamtal, tillbringar massor av tid funderandes i en torrlagd brunn, träffar Malta Kano, som alltid bär en röd galonhatt, och hennes syster Kreta Kano och ärver en tom Cutty Sark-kartong. Här förekommer också våldsamma krigsminnen med några av de mest hemska tortyrscenerna jag någonsin läst. Ja, Fågelboken är innehållsrik och omfångsrik. Under några dagars läsning fascineras jag över allt det konstiga. Det kan inte vara så lätt att skriva en både så lång och konstig bok.
Till viss del tycker jag Fågelboken påminner om Flann O'Briens The Third Policeman. O'Briens bok upplever jag som ännu mer humoristisk, men visst måste man läsa även Murakamis bok med glimten i ögat? Det som gör det hela ännu mer spännande är att det samtidigt är på blodigt allvar. För jag tänker att det är med den här dubbla känslan som jag vill läsa Murakami. På blodigt allvar och med skrattet nära till hands.
5 kommentarer:
Tack för en mycket bra recension! Jag har länge tänkt att jag vill läsa den här boken, och ändå kunde det du skrev göra mig ännu mer intresserad! Speciellt som du nämner Flann O'Brian, som har stått på min läslista så länge att jag nästan glömt varför. En lång och konstig bok är precis vad jag längtar efter just nu.
Jag fullkomligt ÄLSKADE Wind Up Bird Chronocle - s till den milda grad att titeln fick inspirera till vårt bokcirkelsnamn dito blogg. SEr att du dyker djupt ner i Murakamis författarskap. Ska genast läsa vad du tycker om de andra böckerna.
Jenny B: Tack! Flann O'Briens "The Third Policeman" råkade jag läsa mest av en slump för ett par år sedan, men oj vilken rolig bok det är. Helt absurd och helt underbar. Fågelboken är lite likadan, fast, som sagt, mycket längre.
Catrin: Jag älskar den nu, men det var definitivt inte kärlek vid första meningen för mig. Vet inte varför egentligen, men det tog ett par hundra sidor för mig. Vad roligt att det är härifrån ni fått ert namn! (Det hade inte jag kopplat.) Jag antar att alla i er läsecirkel tyckte om den? /Therese
Vi har inte läst just den här boken i salongen - även om vi alla älskar Murakami. den enda Murakami vi läste inom ramen för vårt lilla arrangemang är Kafka på stranden, men efter den var vi flera som vil läsa ALLt som gick att komma över av Murakami.Vi tycker nog ganska olika om vilken som är bäst, två personer tycker till exempel bäst om Norwegian Wood, men i min smak är den den sämsta.
"Norwegian Wood" står ju ut lite från hans andra böcker tycker jag. Sen kan det säkert vara olika vad man tycker om det. För mig var den bra att börja med. Men samtidigt är den lite svår eftersom nyckelteman ligger lite gömda i texten. Jag uppfattar inte den riktigt lika tydlig som till exempel "Fågelboken". /Therese
Skicka en kommentar