onsdag 25 november 2009

Miss Marple x 3

Här är så äntligen mina tre böcker med Miss Marple till Christie-festivalen. De är inhandlade i bokhandel i staden där jag arbetar och det tog tid vill jag lova, lite drygt tre veckor. Jag förstår egentligen inte varför det ska behöva ta riktigt så lång tid, men trevligt var det iallafall.

Jag har tidigare läst de fyra första böckerna i serien. Nu fortsätter jag alltså med nästa två, plus Sleeping Murder (trots att den gavs utan nästan sist). Allt enligt den rekommenderade läsordningen som föreslås på Agatha Christies hemsida.

Senaste tiden har jag tyckt det varit ganska tungt med novembermörkret, men den känslan börjar avta. Vid närmare eftertanke tror jag att det var The Thirteenth Tale som fick mig att istället börja uppskatta mörkret och regnet. Här ska sittas inne och läsas och mysas och tändas ljus. I sällskap med Miss Marple bland annat.

2 kommentarer:

Camelia sa...

Tack för tipset om hur man ska/bör läsa A. Christies böcker. Det är en fördel att börja från början och följa utvecklingen av en karaktär, eller hur? Erkänner att mitt läsande av just henne har varit ytterst oplanerat. Ser att du ska läsa 4.50 from Paddington. Det var en av få Christie-böcker som gjorde mig besviken. Anledning: jag listade ut vem som var skurken och det i ett tidigt skede. Jag är inte någon Poirot och det händer mycket sällan att jag kan se vem som är skurken i en deckare, men när så sker blir jag alltid djupt besviken; lurad på den godaste konfektbiten. Ska bli intressant att höra vad du tyckte om boken. F ö så var omslagen jätteläckra.
Setterfield: ja, hon lockar fram anglofilen i en. (eller åtminstone såsom jag föreställer mig att en sådan är)

Holly Hock sa...

Jag tycker också om att läsa i kronologisk ordning. I fallet med Miss Marple läser jag dem nog alltför sällan för att riktigt komma ihåg från gång till gång, men ändå. På tal om att lista ut vem som är skurken, en bekant till mig är kriminalinspektör och jag frågade henne en gång (halvt på skoj) om hon läste mycket deckare. Aldrig, var svaret. Hon tyckte de var alldeles för förutsägbara, hon visste alltid vem mördaren var efter första kapitlet.
Jag är inte lika skärpt på att lista ut mördare, så jag läser gärna en då och då. /Therese