tisdag 13 oktober 2009

Oranges... och Bibeln

Bibelns Gamla Testamente och dess böcker utgör en sorts ram för Wintersons historia. Förutom bokens introduktion består den av åtta kapitel som är namngivna efter Gamla Testamentets första åtta böcker:
  1. Första Moseboken (Genesis)
  2. Andra Moseboken (Exodus)
  3. Tredje Moseboken (Leviticus)
  4. Fjärde Moseboken (Numbers)
  5. Femte Moseboken (Deuteronomy)
  6. Josua (Joshua)
  7. Domarboken (Judges)
  8. Rut (Ruth)

(Visst har de vackrare namn på engelska förresten?)

Att det just är Gamla Testamentet som används som ramverk återspeglar det ramar som styrde Jeanettes uppväxt. Jag har inte kollat att detta stämmer hela vägen igenom hela boken (jag är ingen expert på Bibeln), men jag har en ganska säker känsla av att de olika kapitlens innehåll stämmer överens med det symboliska innehållet i Bibelns olika böcker. Till exempel så berättar Första Moseboken om skapelseberättelsen och första kapitlet i Oranges... berättar också om hur Jeanette "skapades" som människa genom att adopteras och inkluderas i frikyrkan. Likaså berättar Andra Moseboken om hur Israels folk flyr ut ur Egypten. Denna flykt motsvaras av hur Jeanette påbörjar sin vandring bort från familjen och kyrkan genom att tillslut börja skolan. Skolan är det första ställe där hon upptäcker världen utanför och att det finns andra värderingar än dem som hennes mamma och kyrkan representerar.

Jag skulle även vilja stanna upp och diskutera innehållet i det sista kapitlet. Ruts bok i Gamla Testamentet berättar bland annat om hur det är att leva i exil, i ett annat land. Symboliskt menar jag att man kan förstå Jeanettes homosexualitet som att leva i exil i ett "heterosexualitetens" land (förstår ni vad jag menar här?). Och på ett sätt blir hennes exil dubbel genom att hon dessutom har sitt ursprung i en frikyrka som också tydligt tar avstånd och ställer sig själv utanför resten av samhället. Hon hör varken hemma här eller där.

I de sista kapitlen förekommer också, insprängda i historien, parallella berättelser. För det första historien om riddaren Percival som jagar den heliga graalen och även en historia om flickan Winnet Stonejar som blir förtrollad och hållen fången av en magiker. Winnet förälskar sig i en pojke och lyckas till slut fly från magikern (mycket kortfattat återberättat). Som jag ser det är båda dessa historier speglingar av den historia Jeanette berättar om sig själv. Dels är det säkert ett uttryck för Wintersons starka poetiska ådra i sitt författarskap. Dels tror jag att det är ett sätt att förlägga extremt plågsamma skeenden i hennes liv till viss del utanför sin egen person och kanske blir de därmed lite enklare att hantera.

Historien om Winnet Stonejar är mycket skickligt använd. Även namnet speglar ju Jeanette Winterson med en omkastad förvriden stavning. Dessutom byts könen ut, det vill säga Jeanette hålls inte fången av en kvinna (sin mamma) utan av en man (magikern) och hon blir kär i en pojke istället för en flicka. Det är finurligt, eftersom jag menar att hon därmed tydligt visar att detta inte enbart är berättelse om en homosexuell erfarenhet utan allmänmänsklig.

Sista kapitlet handlar om hur Jeanette själv på egen hand kämpar för att skapa sig ett eget liv. Kronologin blir här mer otydlig och man får en känsla av att det går långa perioder som hon inte redogör för i sin berättelse. Jag tycker mig förstå att det här är en mycket svår tid i hennes liv.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Tack! Så djupt har inte jag tänkt även om jag reflekterat över kapitelnamnen.

Passionen gör sig utmärkt som ljudbok, tycker jag. (Verkligen inte alla böcker som håller för uppläsning...)

Holly Hock sa...

Det finns mängder av referenser och massor att funderar över i Wintersons böcker. De är verkligen rika på innehåll, på flera plan. Nu blir jag nyfiken, vem är det som har läst in "Passionen"?
/Therese

Tekoppen sa...

Ruts bok är ju också en bok med lesbiska vibbar. Eller vad sägs om Ruts replik till Naomi:

"Sök icke intala mig att övergiva dig och vända tillbaka ifrån dig. Ty dit du går vill ock jag gå, och där du stannar vill ock jag stanna. Ditt folk är mitt folk, och din Gud är min Gud. Där du dör vill ock jag dö, och där vill jag bliva begraven. HERREN straffe mig nu och framgent, om något annat än döden kommer att skilja mig från dig."

Förresten, även i Fyrväktaren är barndomen utförligt beskriven medan vuxenlivet bara berättar som fragment.

Anonym sa...

Reine Brynolfsson läser

Aidaho sa...

TACK TACK! Läste faktiskt denna bok bara för några dagar sedan efter att nyligen helt älskat sönder fyrväktaren. Efter apelsinboken blev jag som mest förbryllad..Och efterfrågade faktiskt någon slags tolkning. Så ramlade jag över dina inlägg och fick många aha-upplevelser. Nu vill jag (nästan) läsa om böckerna på en gång!

Holly Hock sa...

Det är många som talar om "Fyrväktaren", vilken tur att jag bestämt mig för att läsa även den! "Apelsinboken", bra smeknamn på bok med lång titel. /Therese

JanB sa...

Hur hinner du läsa så mycket - och skriva så bra om allt du läst?! Jag är verkligen imponerad, och jag har lärt mej så mycket. Tack!
Och jag hade missat anagramet på JW - Winnet Stonejar!! Varför? Jo i den sv översättningen heter hon Winnet Stenkruka! Lite trist...
Kram!

Holly Hock sa...

Stenkruka?! Ja, det tappar ju helt poängen. Jag har ju läst några av hennes böcker under de senaste månaderna, och några böcker nu. Men visst har det varit hektiskt och samtidigt jättekul! Kul också att du uppskattar mina inlägg. Hennes böcker är verkligen täta och innehåller mycket. Håller förresten på med "Fyrväktaren" nu och älskar den! /Therese

kontakt sa...

Det här har jag inte alls tänkt på! Intressant. Jag får lust att läsa om Apelsinerna.