Oranges... och Bibeln

Bibelns Gamla Testamente och dess böcker utgör en sorts ram för Wintersons historia. Förutom bokens introduktion består den av åtta kapitel som är namngivna efter Gamla Testamentets första åtta böcker:

1. Första Moseboken (Genesis)
2. Andra Moseboken (Exodus)
3. Tredje Moseboken (Leviticus)
4. Fjärde Moseboken (Numbers)
5. Femte Moseboken (Deuteronomy)
6. Josua (Joshua)
7. Domarboken (Judges)
8. Rut (Ruth)

(Visst har de vackrare namn på engelska förresten?)

Att det just är Gamla Testamentet som används som ramverk återspeglar det ramar som styrde Jeanettes uppväxt. Jag har inte kollat att detta stämmer hela vägen igenom hela boken (jag är ingen expert på Bibeln), men jag har en ganska säker känsla av att de olika kapitlens innehåll stämmer överens med det symboliska innehållet i Bibelns olika böcker. Till exempel så berättar Första Moseboken om skapelseberättelsen och första kapitlet i Oranges... berättar också om hur Jeanette "skapades" som människa genom att adopteras och inkluderas i frikyrkan. Likaså berättar Andra Moseboken om hur Israels folk flyr ut ur Egypten. Denna flykt motsvaras av hur Jeanette påbörjar sin vandring bort från familjen och kyrkan genom att tillslut börja skolan. Skolan är det första ställe där hon upptäcker världen utanför och att det finns andra värderingar än dem som hennes mamma och kyrkan representerar.

Jag skulle även vilja stanna upp och diskutera innehållet i det sista kapitlet. Ruts bok i Gamla Testamentet berättar bland annat om hur det är att leva i exil, i ett annat land. Symboliskt menar jag att man kan förstå Jeanettes homosexualitet som att leva i exil i ett "heterosexualitetens" land (förstår ni vad jag menar här?). Och på ett sätt blir hennes exil dubbel genom att hon dessutom har sitt ursprung i en frikyrka som också tydligt tar avstånd och ställer sig själv utanför resten av samhället. Hon hör varken hemma här eller där.

I de sista kapitlen förekommer också, insprängda i historien, parallella berättelser. För det första historien om riddaren Percival som jagar den heliga graalen och även en historia om flickan Winnet Stonejar som blir förtrollad och hållen fången av en magiker. Winnet förälskar sig i en pojke och lyckas till slut fly från magikern (mycket kortfattat återberättat). Som jag ser det är båda dessa historier speglingar av den historia Jeanette berättar om sig själv. Dels är det säkert ett uttryck för Wintersons starka poetiska ådra i sitt författarskap. Dels tror jag att det är ett sätt att förlägga extremt plågsamma skeenden i hennes liv till viss del utanför sin egen person och kanske blir de därmed lite enklare att hantera.

Historien om Winnet Stonejar är mycket skickligt använd. Även namnet speglar ju Jeanette Winterson med en omkastad förvriden stavning. Dessutom byts könen ut, det vill säga Jeanette hålls inte fången av en kvinna (sin mamma) utan av en man (magikern) och hon blir kär i en pojke istället för en flicka. Det är finurligt, eftersom jag menar att hon därmed tydligt visar att detta inte enbart är berättelse om en homosexuell erfarenhet utan allmänmänsklig.

Sista kapitlet handlar om hur Jeanette själv på egen hand kämpar för att skapa sig ett eget liv. Kronologin blir här mer otydlig och man får en känsla av att det går långa perioder som hon inte redogör för i sin berättelse. Jag tycker mig förstå att det här är en mycket svår tid i hennes liv.