måndag 28 september 2009

In the Country of Last Things - del II

Bokmässan kom emellan, men jag känner mig inte riktigt klar med diskussionen kring Austers In the Country of Last Things. Det var ett par intressanta frågor som dök upp i kommentarerna och där skulle jag gärna vilja fortsätta.

Till att börja med tycker både Moa och bokstävlarna om dystopier. Vilken är din favoritdystopi? Jag är tveksam till om jag tycker extra mycket om just dystopier. Mest får jag panik av känslan av att samhället som beskrivs inte är så värst långt borta. Lite beroende av dagsform och hur jag väljer att betrakta omvärlden känner jag ibland att vi redan är där.

Sen är det frågan om var Austers dystopi utspelar sig. Själv tänker jag i första hand någon del av USA, men jag tror att jag är alltför påverkad av hans senaste Man in the Dark. Om jag skulle tänka lite längre skulle jag nog säga Europa. Jenny B skriver att hon fick "känslan av att boken utspelade sig i något afrikanskt land, men i någon annan recension har jag läst att Auster förstås avser..." Jag blir så nyfiken, snälla Jenny, berätta! Vilket land är det Auster avser?

Sist men inte minst intressant är också den kvinnliga huvudpersonen Anna Blume. Vad jag känner till är det inte det i någon annan av Austers romaner. Bokstävlarna frågar om jag tycker "att hon påminner om Austers vanliga karaktärer eller har han skrivit henne annorlunda eftersom hon är kvinna?" Jag tycker inte att sättet som Anna Blume beskrivs på är annorlunda mot hur Auster beskriver andra karaktärer. Däremot tycker jag nog att hon är annorlunda mot hans manliga dito. Framförallt skulle jag vilja peka på hennes ihärdiga förmåga att om och om igen, under extremt svåra livsvillkor, bygga starka och kärleksfulla relationer till sina medmänniskor. Jag menar inte att hennes manliga motsvarigheter är helt kärlekslösa individer, långt därifrån. Men utan att ha dubbelkollat alla hans romaner har jag en känsla av att de manliga karaktärerna ofta har en destruktiv sida hos sig, som de med blandade resultat försöker lära sig att leva med.

Enligt wikipedia är An Anna Blume en dikt skriven av en tysk författare, Kurt Schwitters, 1919. Dikten beskrivs som "a parody of a love poem, an emblem of the chaos and madness of the era, and as a harbinger of a new poetic language".

Så där, ordet är fritt. Vad tycker ni?

Det ursprungliga inlägget hittar ni här.

10 kommentarer:

Jan sa...

Jo jag tycker du skrivit en jättebra text! Och vill bidra med ett citat från en sorts biografi från 97-98 (Krutzer):
While Auster was between writing Ghosts and The Locked Room, he began to think once again about a novel that he had started in 1970 and that had continued, from time to time, to resurface in his head—the work that would later become In the Country of Last Things. He wrote some thirty pages for the beginning of the novel and showed them to Hustvedt, who judged them the best work he had ever done. She insisted he complete the project, and, in part to guarantee to himself that he would actually do so, he published the fragment in the Paris Review. Auster completed the Trilogy before he returned to work on what Hustvedt had come to refer to as "my book." The novel's dystopian setting was designed to embody modern horrors—the siege of Leningrad, poverty in Cairo, the gradual disintegration of New York City—rather than futuristic ones, and Auster referred to his novel-in-progress with the phrase "Anna Blume Walks Through the Twentieth Century."

JanneB

Jenny B sa...

Oj, förlåt att jag lät kryptisk! I en recension jag läste sade de att staden var modellerad efter Austers New York. Nu har jag inte läst något annat av Auster, men det enda jag vet om honom är att hans berättelser utspelar sig i New York. Därför kände jag mig litet sen som inte hade gissat det själv.

Holly Hock sa...

Jan: Tusen tack för citatet! Ja, samhället som beskrivs i boken känns inte jättelångt borta, med lite otur bara precis runt hörnet. De tekniska framtidsmackapärerna som brukar finnas med i dystopier förekommer inte alls här, vilket jag antar bidrar till känslan av att det kunde lika gärna vara nu.
Jenny B: Tack även för ditt svar! Jag vart så otroligt nyfiken på det du läst, men nu när jag också vet känns det mycket bättre. Som du säkert förstår rekommenderar jag dig varmt att läsa mer Auster. Jag fick själv tipset att börja med "Oracle Night" och den tycker jag bara blir bättre och bättre ju mer jag tänker på den.
/Therese

bokstavlarna sa...

Åh, vad roligt med en uppföljning till ditt tidigare inlägg!

Vad intressant att det verkar finnas delade meningar om var boken utspelar sig. Det känns som ett positivt omdöme, att det skulle kunna vara USA eller Europa.

Det verkar ju som att Anna Blume skiljer sig lite från Austers typiska karaktärer då. Men det kanske behövs en sån stark och kärleksfull individ i en dystopi?

Moa sa...

Jag tänkte mig att berättelsen utspelades i New York. Vet inte riktigt varför, säkert beror det på Austers tidigare romaner (jag hade just läst New York-trilogin). Och angående kvinnoporträttet så störde jag mig på hans beskrivning av hennes hygien och hur hon rakade benen - känns inte jätteviktigt när världen håller på att gå under...

Holly Hock sa...

Bokstävlarna: Jag tror du har rätt. Som sagt, jag har inte läst jättemånga dystopier, men överlag är det väl ganska tunnsått med kvinnliga huvudkaraktärer på den fronten?
Moa: Vad bra att du påminde om den grejen med benrakningen. När jag tänker efter så är det en ganska märklig företeelse att skriva om i en dystopi. Kanske är det ett sätt för Auster att förstärka just hennes femininitet? Jag tänker också att kanske blir de där små, vardagliga göromålen viktiga i en tid då det inte längre är särskilt mycket som spelar någon roll? Jag kommer att tänka på Nevil Shutes "On the Beach" där de också håller på att plantera träd de aldrig kommer att få se växa upp osv.

Vad tror ni? /Therese

Moa sa...

Jag tror säkert du har rätt: han vill nog leva sig in i sin kvinnliga karaktär och lägger större betydelse vid vissa saker än vad en kvinna hade gjort. Och samtidigt är nog absolut sådana saker som hygien, att vårda utseendet och klä sig snyggt, ett sätt att behålla förståndet i en svår tid...

Amoroso sa...

Har inte följt med i hela diskussionen men måste såklart nämnda Fahrenheit 451 som favoritdystopi! Har skrivit om den på bloggen, sök på Bradbury... Jätteintressant!

bokstavlarna sa...

Margaret Atwoods "Tjänstekvinnans berättelse" har ju en kvinnlig huvudkaraktär, men jag kan inte komma på några fler dystopier på rak arm...
Någon annan som vet?

Moa sa...

Ninni Holmqvists fantastiska roman Enhet är en annan dystopi med en kvinnlig huvudkaraktär. Och Ishiguros Never let me go har väl också en kvinnlig berättare?