Pappersväggar

Jag har inte läst hela novellsamlingen, utan följt den läsanvisning jag fått av min elev ganska slaviskt. Så jag har läst novellerna "Gräns", "By på höjden", "Syns inte! Finns inte!", "Vikarien", "Evig/Kärlek" och "Majken". Det är inte alltid jag tidigare varit helt överens med novellen som format, men John Ajvide Lindqvists noveller tycker jag är riktigt bra. Det är välskrivet och framförallt tycker jag om de surrealistiska inslagen. Jag tycker nog bäst om "Gräns" för att den trots allt känns romantisk, och "Evig/Kärlek" för att den är så ödesmättad.

Utan att veta, så anar jag att Ajvide Lindqvist kan vara ganska så blodig och rå, med mycket kroppsdelar, eller? Så jag är inte säker på om jag egentligen vill läsa hans andra böcker. Jag tycker om när det skrämmande ligger just i den surrealistiska känslan man får av insikten att det vi kallar verklighet kanske innehåller sidor vi inte känner till.

Så, jag är nöjd över att ha fått läsa John Ajvide Lindqvist.