Idag såg jag Lars Molins Midvinterduell med en klass elever. Jag har sett den många gånger förut och den är lika super varje gång. Och den är så svensk. Det här måste väl till och med vara svenskare än Änglagård?
Och återigen blev jag påmind om min inte helt oproblematiska relation till den här svenskheten. Asså, jag är själv urtypen av en svensk, jag innehar säkert alla svenska karaktärsdrag. Och längst inne tycker jag nog det här typiskt svenska är helt okej. Jag har ingen önskan att vara någon annan än den jag är, mycket nöjd med mig. Och samtidigt... visst är andra länder och andra kulturer så mycket intressantare och mer spännande än vår egen? Nej, det skriver jag ju inte heller under på, men för tillfället är det andra kulturer som lockar mer, åtminstone inom litteraturen. Jag vill läsa om andra, annorlunda människor och genom kontraster även närma mig mig själv.
Det kommer säkert en tid när jag istället vill fördjupa mig i det just typiskt svenska. Det är inte nu, men det kommer att bli minst lika intressant.
Förresten tycker jag Midvinterduell påminner en hel del om Barack Obamas Dreams from My Father.
7 kommentarer:
Hej, Vilka intressanta tankar kring det här med svenskheten. Jobbar på en skola med hög andel elever med utomnordisk bakgrund så det här med kultur är något som jag också funderat en hel del på och sådana saker som är självklara i det svenska är inte så självklart i andra kulturer. Speciellt ord och uttryck. Vilka kulturer är du mest intresserad av? skönlitterärt eller fakta?
//Sofie
Jag är och har alltid varit intresserad av den engelsktalande världen, Storbritannien, USA, Australien, Irland osv. Frankrike har jag alltid haft ett sorts milt hat/kärleksförhållande till. Jag tycker om dem, men ibland kan de vara så jobbiga. På senaste tiden har mitt intresse vaknat för Kina och Indien, jätteintressanta länder. Men även Brasilien känns som en uppstickare, också ett jättestort land som jag i stort sett inte vet någonting om.
Reportageböcker och reseskildringar kan vara kul att läsa, men framförallt tycker jag om skönlitteratur som skildrar andra världar. /Therese
Brasilien fick jag också upp ögonen för idag faktiskt. En vikarie berättade om sina upplevelser i Rio. Blev jättesugen att få reda på mer om landet och fick ett tips om en film som visst skulle vara jättebra. Tappade naturligtvis titeln bara för det ;) Kluddar ner ny kommentar om titeln om du är intresserad
//Sofie
Heheh jag igen...hoppas du inte tröttnar. Tropa de Elite heter den.
Den skriver jag upp på min kom-ihåg-lista. Brasilien känns helt klart som ett land som är på gång. Dessutom tycker jag portugisiska är vackert. /Therese
Clarice Lispector, är inte hon från Brasilien? Henne skulle jag gärna läsa, verkar mycket intressant. /Therese
Det var ett nytt namn för mig. Får nog kolla upp det=). Det här med bokbloggar kommer ställe till det för mig...för mycket nya namn och lässug och en bokhylla som redan är full. Portugisiska är väldigt fint och jag håller med dig,,Brasilien poppar upp allt mer.
Skicka en kommentar