Sonya Hartnett fick 2008-års ALMA-pris, en anledning så god som någon att prova en av hennes böcker. Dessutom är hon från Australien, dvs ytterligare en anledning att läsa.Hennes Surrender är en svart, kolsvart, berättelse om Anwell, eller Gabriel, som han också kallar sig och hans uppväxt i den lilla staden Mulyan. Gabriel är väldigt ensam, men en dag möter han en pojke vid sin grind, Finnigan, och de sluter en hemlig pakt. Finnigan blir Gabriels "hemlige" vän och så här långt i historien är jag inte jätteimponerad. Visst hon skriver bra, men Alfons och Mållgan har vi ju redan läst om och det här känns mest som en upprepning på det temat, om än för ungdomar.
Men jag hinner nästan inte tänka den tanken till slut, förrän det är för sent. Jag är fast, historien rullar på mot det obönhörliga slutet, och det är så bra, så bra. Hartnett har berättelsen i ett järngrepp och som läsare har man ingen chans att ta sig loss. Gabriel, Finnigan och deras hund, Surrender, bildar en enhet som är ett psykologiskt porträtt av en djupt psykiskt sjuk, ung människa. Perspektivet växlar mellan Gabriel och Finnigan och man frågar sig hela tiden, stämmer det här verkligen? Händer det här i verkligheten? Det är tragiskt och rysligt, krypande, obehagligt spännande.
4 kommentarer:
Hej Holly Hock! Eftersom du läser barnböcker med förjusning tror jag att du, liksom jag (och barnen i klasserna F,1 och 2 i en stockholmsskola där jag nyss "bokpratade") blir förtjust i "Arja och Råttiz" av Sonya Hartnett. Förlaget BonnierCarlsen lanserar den som en "bok för dem som just lärt sig läsa". Jag håller inte med. Jag tycker att historien om flickan Hannas händer Arja och Råttiz som gör en massa busiga och ibland dumma påhitt är en läsa-tillsammans-bok och leka-tillsammans-bok och prata-förståndigt-om- bok.
Lena K E
När jag i somras skrev essän om Sonya Hartnett för min bok "Fantasy och reality, Unga böcker!" hade jag ännu inte läst "Surrender",
När jag nu läser din beskriving av den boken så grämer detta mig .....
(Men jag ska jag läa "Surrender". Förstås!Tack.)
Har du läst Sonya Hartnetts vemodiga roman "Skuggan av den randiga vargen"?
Den har en viss likhet med en av mina favoriter i ungdomsboksgenren:
"Rävspel" av Gillian Rubinnstein, en australisk författare som för de flesta är mer känd som pseudonymen Lian Hearn.
Lena Kjersén Edman
Hej Lena!
Tror du "Arja och Råttiz" funkar på min fyra-åring? Eller ska jag börja med att bara läsa den själv?
"Surrender" är det första jag läst av Sonya Hartnett, men hon är ju hur bra som helst. Den valde jag bara på måfå i hyllan på biblioteket, men nu får jag ju gå tillbaka och kolla vad mer det stod på den där hyllan. Jag har hört mycket gott om "Thursday Child" också.
"Rävspel" skriver jag också upp på läslistan. Australien ligger mig varmt om hjärtat, men jag känner inte till särskilt många australiensiska författare, så jag samlar likt en ekorre ivrigt på mig de tips jag lyckas snappa upp.
Tack så jättemycket för tipsen! /Therese
Hej! När jag skulle berätta för barnen i skolan om Sonya Hartnetts bilderbok började vi med att ge våra egna händer namnen Arja och Råttiz. Så lät vi våra egna A och R göra en massa bra saker (klia sig i huvudet, göra yoga ...)och sedan busiga saker.
De var väldigt roligt. Jag tror din 4-åring också kommer att gilla att leka och lyssna på den här boken.
Lena K E
Skicka en kommentar