onsdag 16 februari 2011

Sträckläsning - Darkness Be My Friend
















Som den hästmänniska jag är blir jag naturligtvis förtjust när några hästar dyker upp och spelar en viktig roll. Det hela går till ungefär så här:

Ellie och hennes kompisar är eftersökta och omringade av soldater inom ett visst område. De vet att så fort morgonen kommer är risken överhängande att de kommer att upptäckas. Men i en hage går några hästar och betar och genom att rida på hästarna i fullt galopp lyckas de ta sig igenom soldaternas ring och överleva ännu en gång.

Hästar är fantastiska djur och de symboliserar styrka, mod, skönhet och snabbhet. Egenskaper som passar så bra att koppla ihop med Ellie. Ellie rider till och med rakt över och omkull en av soldaterna och hästen hon rider blir då skjuten och dör. Detta är ett typiskt exempel på hästens mod och hur den framställs som ett offer för ett ädelt syfte. Att det är Fi som i hästepisoden är den som är skickligast på att rida och hantera hästen känns också naturligt. Genom hela serien poängteras hela tiden hur vacker hon är och här speglas detta av hästarnas skönhet.

Personligen är jag dock tveksam till hur realistiskt detta är. Att hoppa upp på några vilt främmande hästar, utan någon som helst utrustning, och få dem att springa gemensamt åt ett håll, ja, inte jättesvårt. Hästar är flockdjur och bytesdjur och att springa är naturligt för dem då de känner sig rädda eller hotade. Men att sedan, som Fi, lyckas få stopp på och styra med ganska stor precision en okänd häst som bara sekunden innan varit uppjagad och rädd. Nja, det tror jag kan vara svårt.

Hur som helst. Hästar är otroligt vackra djur och jag blir glad varje gång jag stöter på dem i litteraturen.

2 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Alltså, dina hästkunskaper förstör ju liiiiite grann min upplevelse av hur de kom undan genom att rida på hästar...

Men snart kommer det att vara hemskt mycket mer motorcyklar inblandade, och då kommer du sakna hästarna - hur otroligt de än betedde sig!

Holly Hock sa...

Just här kanske jag bet så mycket på naglarna av spänning, utan blev mer fnissig. Men det gör absolut ingenting. Det vore väl tråkigt om allting vore absolut trovärdigt. Lite friheter tycker jag han har rätt att ta sig, Marsden. I den goda litteraturens namn såklart. /Therese