Mellan alla smällkarameller, tomtar, knäck och skinksmörgåsar har jag läst första boken om Harry Potter, igen. Att läsa HP-böckerna på julen har blivit en tradition för mig. Hogwarts verkar så mysigt just över julen med betydligt mindre elever, den vackra julpyntade stora salen och Gryffindors mjuka fåtöljer och värmande öppna spis.
Vid årets läsning fäste jag mig extra vid Harrys uppväxt hos den hemska familjen Dursley. Han är verkligen i stort sett helt oönskad, så vilken kontrast det måste vara att upptäcka trollkarlsvärlden, Hogwarts och för första gången sina egna föräldrar! Den här önskan att på något vis vara speciell och utvald upplever nog egentligen alla barn. Jag kommer ihåg hur jag under en period var helt övertygad om att jag egentligen var en prinsessa och att misstaget vilken dag som helst skulle upptäckas och ställas till rätta. Ja, allvarligt! Men för Harry blir den här drömmen sann, även om hans nya verklighet inte alltid är en dans på rosor. Hans sorg och saknad efter sina föräldrar är genomgående i hela boken och präglar allt han gör.
Annars upptäcker jag igen hur mycket jag tycker om Hedwig. Ugglor är verkligen coola djur och Hedwig är extra vacker eftersom hon är vit. Visst skulle man vilja ha fler ugglor i närhet där man bor? Jag tror att jag får ta och prata med snickaren här hemma om att bygga och sätta upp åtminstone en uggleholk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar