Chick-lit eller inte, vem bryr sig? Kul var det i alla fall! Sex tjejer, typ tjugo år, åker till Gatwickflygplatsen för att dagen efter ta en billig sista-minuten-resa till något varmt ställe. Visst förväntar man sig en glassig strand, semesterflirt och hjärtesorg? Alan Warner hade däremot något annat i tankarna när han skrev sin The Stars in the Bright Sky.Det jag framförallt tycker om med den här boken är ironin. Ganska svart ironi, faktiskt, som får mig att skratta samtidigt som allvaret hela tiden lurar där i bakgrunden. Och så där att man anar vart det är på väg, man blir säker på vart det är på väg, och man lutar sig tillbaka i soffan och följer förödelsen med skräckblandad förtjusning.
De sex tjejerna är underbara att läsa om. Här tror jag faktiskt Warners största bedrift med boken ligger. Han har verkligen lyckats beskriva de här sex karaktärerna på ett jämbördigt sätt. Alla kommer till sin rätt, alla sex karaktärer får sitt beskärda utrymme och jag tycker både om och inte om dem, på olika sätt, allihop.
Det kanske är enkelt att avfärda Warnes roman som inte så märkvärdig. Men gör inte det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar