One Day

Ja, det har skrivits om den här boken förut och ja, jag tycker också den är helt underbar. Den rolig, romantisk och lite sorglig och helt, helt underbar!

Om jag skulle gå lite närmare in på vad det är som gör boken bra skulle jag nämna tre saker. Jag skulle nämna bokens struktur. Varje kapitel motsvarar den 15 juli under tjugo år. Första kapitlet beskriver hur Emma och Dexter träffas samma dag de slutar universitetet och sedan får vi följa dem under de närmaste tjugo åren. Visst kan man tycka att en bra historia klarar sig utan berättartekniska knep, men jag tycker personligen om knep. Dessutom skapar det spänning.

Jag skulle också prata om Emma. Alla som någon gång i livet, företrädesvis i sitt tidiga vuxenliv, känt sig osäker, misslyckad och/eller som en grå mus kommer att känna igen sig i Emma. På ett bra sätt. För Emma växer med åren ikapp sig själv och går från att arbeta på en snabbmakaronersrestaurang till att skriva framgångsrika ungdomsböcker. Jag tycker också det är Emma som är roligast.

Till sist vill jag också framhäva det sorgliga i boken. Jag gråter gärna en skvätt när jag läser. Inte så att jag vill vältra mig i eländigheter (som till exempel i vissa boats), men det får gärna vara sorgligt på det där vackra viset. Vemodigt liksom. I One Day är det precis lagom mycket.

Så, om ni, mot förmodan, bara tänker läsa några få böcker i sommar, läs One Day av David Nicholls.



Ps. Jag kan inte låta bli att tillägga att den dessutom är mycket intelligent och väl skriven och en utmärkt samhällsskildring av Storbritannien från 1988 och tjugo år framåt. Läs!