Förra veckan arbetade jag bara två dagar och redan känns jobbet lika glädjedödande och kallsinnigt som en Dementor. Jag älskar egentligen mitt jobb, men den här hösten var alltför lång och julledigheten alltför kort för att jag skulle hinna återhämta mig och ladda batterierna. Det känns som att veckan har för få timmar helt enkelt. När jobbet är gjort är det alldeles för lite kvar.
Hursomhelst, i helgen har jag kopplat av med Herta Müllers Hjärtdjur. Knivskarpt bra. Fast hon beskriver hemska, förtvivlade människor och historier fylls hela jag av varma känslor. Det är så bra.
Men, eftersom jag har ägnat mig åt Herta har det inte blivit någon Harry. Nu saknar jag honom istället. Jag får läsa lite ikväll innan jag somnar. Sen blir det han och jag i veckan.
3 kommentarer:
Men vad händer med Murakami?! ;-)
Jodå, det kommer. Jag måste bara läsa in mig lite mer först. Jag skulle tro att djupdyket blir i slutet av februari. /Therese
Therese. Jag känner igen det: även mitt jobb inkräktar (för mycket)- på resten av livet!
Men jag har skaffat den vackra "Auggie Wren's Christmas Story", och skall därför se "Smoke" igen.
Jag har köpt "Love Begins In Winter", men ska först läsa "Igelkottens elegans" över helgen (den finns som film, i Frankrike).
Håller även på med PO Enquist, en bok i taget, och har till min stora förtjusning hittat hans novell "Mannen i båten" från 1969: en nyckelberättelse, en "smärtpunkt".
Kram, Jan
Skicka en kommentar