Sällan har vi haft så livliga diskussioner i vår bokklubb på Sötåsen som när vi hade läst den här boken. Inte bli-osams-diskussioner utan bra diskussioner, med gott om utrymme för olika åsikter. För vi hade alla läst den här olika, uppfattat personerna olika, blivit berörda av olika skäl.
Kevin är speciell helt enkelt. Inte enkel att älska, ens av sin mamma, men speciell. Lionel Shrivers bok är verkligen så mycket mer än jag trodde den var. Genom mammans brev till Kevins pappa får jag läsa berättelsen om deras familj. Hela tiden är det hennes berättelse om hur det var, han är kusligt tyst.
Jag funderar massor på föräldraskap och de förväntningar och förhoppningar som vi bär med oss som blivande föräldrar. Och moderskärlek - hur otroligt stark den är. Framförallt när jag tänker på Kevin, så tycker jag mig se en rent desperat längtan hos honom efter att möta genuina människor med äkta känslor. Båda hans föräldrar verkar konstant upptagna med att leva upp till rollen som (den perfekta) mamman och pappan. Och Kevin pressar på för att tvinga fram deras verkliga jag, hårdare och hårdare.
Två andra böcker som jag tycker passar klockrent att läsa på samma tema är The Fifth Child av Doris Lessing (naturligtvis) och Revolutionary Road av Richard Yates.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar