Ja, det är frågan jag ställer efter läsningen av The White Tiger. Aravind Adiga är ju indier och bor i Indien idag, men emigrerade till Australien med sin familj i tonåren och är vidare utbildad i New York och Oxford. Så, skriver han i en indisk anda eller är hans sätt att skriva västerländskt även om ämnet är Indien?
Hoppas att jag uttrycker mig någorlunda klart. Vad tror ni?
2 kommentarer:
Jo, jag förstår hur du menar! Och det är en intressant fråga du ställer! De flesta av de indiska författare jag läst har skrivit sina romaner på engelska och är boende i väst, eller har utbildats där. Som jag förstår är det än så länge inte så många indiska författare som översätts från sitt indiska språk.
Jag har också läst Adigas roman, och tyckte mycket om den. Bilden den ger av Indien är betydligt mer rå och rak än den som förmedlas av andra mer blommiga författare. Svårt dock egentligen veta vad som skildras - är det Adigas bild av Indien är den i alla fall inte romantiserad... Nu i efterhand, ställd inför din fråga, tänker jag att han skriver på ett västerländskt sätt med Indien som ämne, mer än att han skriver i en indisk tradition och anda. Hur det nu går ihop med att hans bild av landet i boken känns så sann som den gör. Hur tänker du själv?
Jag håller med du. Visst ger han en bild av Indien som bara en indier kan göra, men hans sätt att skriva känns ju inte det minsta exotiskt eller annorlunda (=indiskt) mot allt annat jag läser.
Detta förminskar dock inte det minsta hans boks ypperlighet. Jag tycker "The White Tiger" är fantastisk och otroligt skickligt skriven. Men visst skulle det vara roligt att läsa indiens motsvarighet till t ex Faïza Guène eller Jonas Hassen Khemiri? Problemet är väl bara, precis som du nämner, att de författarna översätts inte. /Therese
Skicka en kommentar