Igår var jag och lyssnade på Åsne Seierstad och Michael Azar när de föreläste på kulturhuset här i Skövde. Michael Azar hade jag ingen aning om vem det var, men det blev helt klart en positiv överraskning. Som jag förstod det så är han docent i idéhistoria och har skrivit flera böcker om krigets mekanismer och senast nu Döden i Beirut där han diskuterar konflikterna i Libanon. Han pratade mycket kunnigt och engagerat om krig i allmänhet och Libanon i synnerhet. Han hade gärna fått prata en stund till (och då pratade han ändå längre än planerat, eftersom Åsne Seierstad var försenad).
Åsne Seierstad var naturligtvis jättebra. Hon pratade främst om sin senaste bok Ängeln i Groznyj och sina erfarenheter från resorna i Tjetjenien. Framförallt blev deras två föreläsningar väldigt bra ihop. Hon pratade om sina direkta upplevelser av kriget och han pratade om kriget på en mer teoretisk och filosofisk nivå. Flera olika aspekter av samma sak.
Det var jätteintressant att lyssna på dem båda, men samtidigt blir jag lätt heldeppig av att läsa och höra om alla hemskheter vi människor kan göra mot varandra. En stund under kvällen tänkte jag på fullaste allvar att nu var det slut på att läsa om massa hemskheter. I fortsättningen tänkte jag bara läsa den allra lättaste och fluffigaste sortens chick-lit. Minsann. Men kvällens värd uttryckte det så bra när hon rundade av förläsningen. Hon sa (mycket fritt citerat): "Jag frågar mig ibland varför man ska läsa om sånt här hemskt. Men vi ska läsa om det för att det finns. Det här finns och det är modiga människor som skriver om det."
2 kommentarer:
Jätteintressant föredrag som jag också gärna hade lyssnat på. Jag tycker det var bra uttryckt av kvällens värd- att vi ska läsa om hemskheterna just för att de finns. (Men visst är det deprimerande!)
Ja, det var en uppmaning som jag kände var berättigad. Ansvarsfullt liksom. /Therese
Skicka en kommentar