Det här är sista delen i New York-triologin och den skiljer sig lite från de andra två delarna såtillvida att den inte innehåller någon privatdeckare, varken verklig eller "låssas". Men en människa försvinner och en annan får sitt liv obönhörligt förändrat.
Berättarjaget, som är kritiker, blir en dag kontaktad av Sophie Fanshawe (se Hawthorne i ett tidigare inlägg om Paul Austers bibliotek), gift med hans ungdomsvän som försvann spårlöst för sex månader sedan. Lägligt nog hade han instruerat henne att om någonting skulle hända honom skulle hon överlämna hans outgivna, aldrig-av-någon-förut-lästa böcker till berättarjaget att läsa och om han ansåg det lämpligt, försöka få publicerade. Böckerna är naturligtvis lysande och berättaren tar på sig rollen som den försvunne Fanshawes agent. Böckerna gör stor succé, han förälskar sig i Sophie, gifter sig med henne, adopterar hennes och Fanshawes gemensamma barn och får även ett eget barn tillsammans med Sophie. Så en dag tar han emot ett tecken på att Fanshawe fortfarande, trots allt, lever och han börjar tvivla på den tillvaro han och Sophie skapat tillsammans.
Precis som i första och andra delen väcks också frågan vad eller kanske vem som formar våra liv. Bestämmer jag själv över hur jag vill leva, eller är det någon annan som styr och bestämmer villkoren? Är det det som är ödet eller lämnar jag kanske själv ifrån mig makten att styra över mitt eget liv? Hur medveten är jag egentligen om vilka faktorer som påverkar mina val?
Sen är det någonting med Auster och stängda rum. Jag är inte helt klar i tanken ännu över detta tema, men det återkommer i alla hans böcker jag läst. Både rent fysiskt då karaktärerna stänger in sig/blir inlåsta i smått klaustrofobiska rum, men även instängda på ett mentalt/psykologiskt plan. Fångade i en situation de av olika anledningar är oförmögna att ta sig ur. Men jag menar att det stängda rummet inte enbart är något negativt eller skrämmande. Det är också där, omslutna av fyra väggar, som karaktärerna faktiskt möter sig själva. Konsekvenserna för karaktärerena skiljer sig åt. Några går under medan andra går därifrån, stärkta och fria i ordets vidaste mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar