Kärleken är dödens motsats

I den här korta lilla boken berättar Saviano historien om Maria och Enzo. De är kära, planerar att gifta sig och leva resten av sina liv tillsammans. Enzo tar värvning i armén och blir skickad till Afghanistan för att tjäna ihop pengar till startkapitalet som skulle bli starten på deras gemensamma framtid. Skulle, för Enzo blir dödad och Maria blir änka, blott 17 år gammal.

Historien är enkel och djupt tragisk. Genom berättelsen om Maria och Enzo beskriver Saviano en del av södra Italiens problematik; hur värvning är ett övertygande alternativ till arbetslöshet. Jag känner igen hans stil från de delar av Gomorra där han var som bäst. Som sagt, jag förstår varför Gomorra är skriven som den är, men jag tycker Savianos text blir mer levande och fängslande när han blir mer personlig och nära själva berättelsen, som här. För han beskriver också hur Maria vägrar ge upp sin kärlek och hur hon genom att fortsätta älska sin Enzo överlistar döden, för kärleken är dödens motsats.