Historien är enkel och djupt tragisk. Genom berättelsen om Maria och Enzo beskriver Saviano en del av södra Italiens problematik; hur värvning är ett övertygande alternativ till arbetslöshet. Jag känner igen hans stil från de delar av Gomorra där han var som bäst. Som sagt, jag förstår varför Gomorra är skriven som den är, men jag tycker Savianos text blir mer levande och fängslande när han blir mer personlig och nära själva berättelsen, som här. För han beskriver också hur Maria vägrar ge upp sin kärlek och hur hon genom att fortsätta älska sin Enzo överlistar döden, för kärleken är dödens motsats.
2 kommentarer:
Jag har precis burit hem den här boken från biblioteket. Jag är säker på att jag kommer att tycka om den.
Det är jag också. /Therese
Skicka en kommentar