Asså, jag har svårt för Joyce Carol Oates. Jag har inte läst jättemycket av henne och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men något är det. Tidigare har jag läst Blonde, som jag älskade (urbra!), I'll Take You There och The Tattooed Girl, ingendera imponerade något särskilt på mig. Och nu har jag alltså läst The Falls och jag är återigen tveksam.Jag förstår egentligen inte varför. Hon skriver ju uppenbarligen jättebra rent stilistiskt, historien hänger ihop och karaktärerna är intressanta. Så vad är problemet? Ja, för det första stör det mig att hon byter perspektiv mellan de olika karaktärerna. Jag har en känsla av att jag "borde" sympatisera och känna mest för Ariah, men henne upplever jag som konstig och stelt tillknäppt. Personligen blir jag mer intresserad av Dirk och mot slutet även Juliet, ett av Ariah och Dirks gemensamma barn. Juliet flimrar förbi ganska hastigt och jag får bara lära känna henne ytligt. Dirk tycker jag också är intressant och skulle vilja veta mera om. Jag vill veta mer om dem båda.
Den "Erin Brockovich"-inspirerade delen av intrigen känns också konstlad. Jag förstår faktiskt inte hur Dirk, nästan över en natt, kunde vända ryggen åt alla sina forna vänner och riskera att förlora hela sin familj för att åtala de stora industrijättarna.
Ja, jag är inte heltokig i det här och jag tycker inte det här är värt ett Nobelpris. The Falls är okej, men den tilltalar inte mig. Jag tror inte jag är beredd att helt ge upp Joyce Carol Oates riktigt än, så jag hoppas helt enkelt att jag hittills dragit nitlotterna i hennes digra bibliografi.
11 kommentarer:
Tänk, jag känner likadant inför Joyce Carol Oats. Jag kan inte heller sätta fingret på vad det är som inte "funkar" för mig i hennes romaner. Jag ska göra något försök till- men om jag inte "får till det" så låter jag det nog bero. Hon är ju otroligt produktiv så det lär väl finnas för mig att välja på.....
Jag gillar Joyce Carol Oates, men har lika svårt som du för Fallen. Den börjar så bra, jag var helt fängslad ungefär halva boken. Sedan tyckte jag att det var en låååååååååååååång transportsträcka med alldeles för mycket rätshaveristeri och jobbigheter som inte ledde någonstans. I vår bokcirkel har vi konstaterat att hon skriver fantastiska inledningar, men attd et är påfalalnde ofta som hon inte får ihop det på slutet. och så tyckte jag att det var med Fallen. DESSUTOM borde hennes redaktör ha satt ner hela foten och strukit en tredjedel av texten.
Känns faktiskt lite skönt att det inte bara är jag som inte förstår Oates. Hon har ju som sagt skrivit väldigt mycket, skullle någon kunna tipsa om vilka man definitivt ska läsa? /Therese
Se hit: Vi söker deltagare till vår magisteruppsats
Rubrik: Vuxnas upplevelser av skönlitteratur
Syfte: att ge en förståelse i vad vuxna män och kvinnor upplever i
mötet med skönlitteratur.
Vi söker personer som vill vara med i vår undersökning. Vi vänder oss till dig som skriver och läser bokbloggar, eftersom vi vet att du har ett stort läsintresse och är van att uttrycka dina tankar om böcker. Ditt deltagande innebär att du för läsdagbok under två månaders tid, och läser minst fyra böcker i månaden. Vi avslutar perioden med en mindre informell intervju via e-post, som handlar om din läsdagbok. Deltagandet är helt över nätet, och du väljer själv de böcker du vill läsa.
Vi som behöver din hjälp är två studenter som läser Biblioteks- och informationsvetenskap på Högskolan i Borås. Dina uppgifter och dina svar kommer att behandlas så att inga obehöriga får tillgång till dem, och i den färdiga uppsatsen kommer du självklart att vara anonym. Vill du ta tillfället i akt och bli mer medveten om din egen läsning? Tveka inte att anmäla ditt intresse!
För mer information om studien, kontakta oss på mailadress:
magisteruppsats2009@hotmail.com
Hälsningar Ingrid Lycksén och Jeanette Sandström
Högskolan Borås Institutionen för Biblioteks- och informationsvetenskap
Handledare: Kersti Nilsson
Jag tycker också att Oates är ojämn, men jag kan inte sätta fingret på varför jag gillar vissa av hennes böcker och inte andra. Jag tyckte precis som du väldigt mycket om "Blonde" men jag tycker exempelvis att "Det var vi som var Mulvaneys", som många verkar tycka väldigt mycket om, var nästan olidligt lång och tråkig. Nu tycker jag ju visserligen bra om just "Fallen", men jag känner nästan att ju fler Oates-böcker jag läser, desto mer ifrågasätter jag att hon skulle vara en värdig Nobelpriskandidat (om det ska vara en amerikansk kvinna så håller jag istället Margaret Atwood högt).
fast Atwood är ju kanadensisk, kom jag just på...
Kajsa: Jag håller helt med dig om Atwood. Vad intressant att du tycker om "Fallen". Vad ser du som den bokens förtjänster? /Therese
Hmm, nu var det ju några år sedan som jag läste "Fallen" så jag minns inte storyn så bra, men jag minns att jag tyckte att det fanns en lätthet i berättandet, trots den stora mängden tecken, sidor, språk, tankar och kursiverade passager som är typiskt Oates. "Fallen" har något slags driv framåt som jag ibland tycker att Oates böcker saknar (ibland står ju hennes böcker bara och stampar). Jag minns att jag läste den på ett par dagar.
Fast jag vet inte, jag kanske inte skulle tycka att den var lika bra idag. Jag tyckte allt jag läste av Oates var bra för några år sedan, nu gillar jag nästan inget. Vi kanske har växt ifrån varandra...
Mina Oates-favoriter är Blonde, Det var vi som var Mulvaneys och ungdomsboken Efter kraschen... som jag verkligen rekommenderar. Fallen tyckte jag också var så där. Bloggade om den i somras på Textappeal. Jag tycker ofta att hon skriver för långt, det är som om hon kör historien ett varv till en generation senare i varenda bok. Men samtidigt tycker jag att hon är fantastisk på att fånga en tidsanda och människors inre.
Mulvaneys hör man ju mycket om, den ska jag nog läsa vid tillfälle. Jag håller med dig Moa om det där med tidsandan. Tänkte faktiskt när jag läste "The Falls" att den skulle passa bra att anpassa till TV-serie (med fler än tre delar). Det finns liksom gott om material. /Therese
Jag tyckte otroligt mycket om Våld - en historia om kärlek, Den tatuerade flickan och Mitt i livet. Svart flicka, vit flicka tyckte jag var ok, liksom Jag ska ta dig dit. Jag har fortfarande Blonde på läslista och är sugen på både Mulvaneys och Dödgrävarens dotter
Skicka en kommentar