Ja, då vet vi att det var Erik alltså... eller var det egentligen Edmund? Äh, jag trodde på Erik innan, så det gör jag naturligtvis nu också. Hursomhelst tyckte jag det var kul att se Nesser stövla runt bland snåren och vassen och berätta en sorts fortsättning på sin historia. Och på ett sätt var det bra att man bara "typ" fick sanningen men att den ändå lämnar ett spelrum för fortsatta spekulationer. Kul, tycker jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar