I det här fallet är det drottningen som av en ren slump börjar läsa, till många andras förargelse. Hon läser mycket och funderar åtskilliga varv kring det här med läsning vilket såklart leder till eget funderande. Bland annat tänker hon att läsningen är till sin natur demokratisk, det vill säga tillgängligt för alla. Och så är det ju, samtidigt som jag menar att det ändå finns bättre och sämre litteratur. Kalla det kultursnobberi eller vad du vill, men visst kan läsning även uppfattas som uteslutande och elitistisk? Vilket jag tycker även drottningen upplever då hon försöker diskutera sina läsupplevelser med människor omkring sig.
Men helt sant är det att läsning av god litteratur förändrar en människa i grunden. Jag kommer att tänka på Educating Rita av Willy Russell som behandlar ett liknande tema. Genom att läsa om andra får man inte så sällan syn på sig själv.
Jag älskar slutet. Mycket effektfull ihopaknytet på det där brittiskt bara-iförbifarten-sättet. Jag ser det dessutom som en kommentar om monarkin i största allmänhet, men det kanske bara är jag som tolkar in för mycket i texten...
3 kommentarer:
Jag är halvvägs genom den lilla boken och det ord som i mitt huvud beskriver den är också "åh, vilken pärla"... Jag vill också vara drottning, sitta hemma läsa sköna böcker! Roligt läsa hur hon använder litteraturen i kontakten med människorna, hur den bryter in i hennes liv. Tänker vidare på dina frågeställningar senare..
Ge inte upp om julklappspåsen - idag har jag lyckats få tag i en påse. Men jag måste fråga - gillar du kaffe? Te? Några särskilda smaker?
Hej Dieva! Tur att du frågade, jag avskyr kaffe, absolut inte kaffe - gärna te! Tycker om det mesta i den vägen. Jag är jättenyfiken. /Therese
Skicka en kommentar