John Steinbecks epos är en klockren amerikansk klassiker som jag är så glad att jag äntligen tog mig för att läsa. Vad han skriver bra! I sin beskrivning av hur familjen Joad blir tvingade att lämna sin gård och lockade till Californien för att finna arbete varvar Steinbeck längre kapitel som följer familjens vedermödor, med kortare som sätter deras öde i ett större amerikanskt perspektiv.
Och vilka vedermödor! Familjemedlemmar går åt på vägen (av olika anledningar) och svälten är dem ständigt hack i hälarna. Man blir först presenterad för Tom Joad, den förlorade sonen, som precis har sluppit ut ur fängelset för att upptäcka att hans familj har blivit tvingade att lämna gården på grund av skulder. Trots sin tvivelaktiga bakgrund framstår han som den informelle ledaren och den som de andra tyr sig till när det kärvar till sig. Men allteftersom resan fortskrider förflyttas fokus från Tom till Ma, som hela tiden är den som står stark och driver familjen framåt. Ma är den goda matriarken som leder och skyddar sin familj och hennes karaktär växer sig bara starkare och starkare genom hela romanens gång.
Förutom ett porträtt av en stark kvinna är The Grapes of Wrath dessutom en roman om uppoffring, medmänsklighet och framväxten av arbetarklassens kollektivism. Den är skrämmande aktuell med tanke på den ekonomiska kris världen brottas med idag.
Jag måste bara skriva om slutet. Utan att avslöja för mycket är det ett slut som lämnar mig fundersam. Jag vet inte riktigt vad jag känner, om det är tragiskt eller hoppfullt? Återigen är det matriarken, modern som är i fokus, men är det en öppning eller bara en cirkel som sluts?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar