måndag 28 februari 2011

Burning for Revenge - Tomorrow-serien

Att läsa den här är som att ta ett riktigt djupt andetag och sedan hålla andan, länge. Nya Zealändarna är fortfarande borta och av en tillfällighet hamnar Ellie, Homer, Fi, Lee och Kevin återigen i stormens öga. Det är ett rasande, desperat tempo i första halvan av boken. Andra halva blir ett efterspel, utan att för den skull bli tråkigt. Som vanligt i Tomorrow-serien bör man vara förberedd på det oväntade.

Ellie och hennes gäng har tagit sig igenom en hel del efter fyra böcker. De är krigsskadade och traumatiserade, och alla hanterar dessa känslor på olika sätt. Kevin är den som har svårast att hantera situationen de befinner sig i. Boken igenom pratar han knappt alls med de andra utan verkar mest sitta och snyfta i ett hörn. De andra fyra är fortfarande inställda på att kämpa vidare och försöka sabotera så mycket som möjligt för invasionsmakten. Kevin är helt oförmögen att delta konstruktivt och blir på ett sätt en extra ryggsäck de andra tvingas bära. Enda gången Kevin till viss mån vaknar till liv, är när de gömmer sig i Stratton och letar mat i villaträdgårdarnas trädgårdsland. Där börjar han rensa, ansa och vattna och hittar någon sort lugn och ett sammanhang där han kan börja andas igen. Självklart väcks känslor både hos Ellie och hos mig som läsare som tycker att Kevin är jobbig och i vägen. Samtidigt är jag ganska säker på att jag hade inte överlevt så länge som han gjort. Att tvingas överlämna både sig själv och sin skottskadade flickvän till fienden, som han gjorde i första boken, är inte lätt och han är värd all beundran och respekt.

Tillslut får jag ändå andas ut. Det är en lång utandning och ett stort beslut som ligger bakom. Läget är fortfarande lika förtvivlat desperat, men något har ändå fallit på plats.

Homer cleared his throat and spoke. As he did, the words seemed to hang in the air as though they were engraved there. Like they were written in rock.
    "We're home already."

7 kommentarer:

Vixxtoria sa...

Åh, det är härligt att du läser! Jag kan bara upprepa att det nästan känns som att jag också läser om alla böckerna. Perfekt!!

Holly Hock sa...

Och du kommer ju ihåg så mycket från dem! Jag är superimpad! /Therese

Vixxtoria sa...

Ja, jag har ju läst hela serien 3 gånger. Och delar av den några gånger till. Då börjar jag minnas (men annars är det lite si och så med minnet!).

Nu börjar nog snart Lee smyga iväg om nätterna. Eller har han redan gjort det? (De olika böckernas handling är svår att hålla isär.)

Böcker, böcker, böcker sa...

Det låter så spännande,men serier skrämmer mig!

Holly Hock sa...

Vixxtoria: Det har han redan gjort. Och jag blev så arg att jag inte ens kan blogga om det!!! (Måste lugna ner mig först...)

BöckerX3: Varför är du rädd för serier? Det fanns en tid då jag var urkass på serier och i stort sett aldrig läste mer än första boken. Inte för att jag inte tyckte om eller inte ville, utan för att jag liksom inte tog mig för. Men för ett par år sedan gjorde jag en kraftansamling och bestämde mig för att ändra mitt seriebeteende. Och nu går det riktigt bra! Fast jag skulle nog inte vilja läsa serier hela tiden, men emellanåt är det urkul.
/Therese

Vixxtoria sa...

Aha. Ja, då är det bara för dig att vänta på hur Lee fortsätter. Lugna inte ner dig ännu, säger jag bara.

Och till BBB: Första boken i den här serien kan du ju lugnt läsa. (Sen kommer du bara vilja ha mer, men det upptäcker du av dig själv.)

Holly Hock sa...

Nämen?! Just nu är Lee ganska gullig, men det kommer värre grejer menar du? Okej, jag håller ångan uppe. /Therese