Hon har verkligen utvecklats som författare. Det där annorlunda, lite konstiga, är kvar, men historien känns mycket mer verklig och trovärdig. Historien berättar om Erik Davidsen, psykolog, som tillsammans med sin syster Inga håller på att ta reda på papper och saker efter deras just avlidne pappa. Dessutom upptäcker Inga dolda sidor hos sin avlidne make och Erik utvecklar en förälskelse till sin nya hyresgäst, som har en konstig före detta pojkvän.
Identitet är, som ni förstår, ett återkommande tema. Hur väl kan man egentligen känna någon? Och hur påverkas bilden av mitt eget liv om jag helt plötsligt tvingas ändra bilden av en som står/stod mig nära? Och det här med foton. Kan vi i spontant tagna foton upptäcka sidor hos oss själva som annars är dolda för oss? Det är en jätteintressant tanke och egentligen skulle jag vilja prova. Men ärligt talat vet jag inte om jag vågar. Vågar jag se ett kort på mig själv taget när jag är riktigt ledsen? Eller riktigt arg?
Det här inlägget skrev jag i oktober 2009. Det här med porträtt och andras bild av mig är jätteintressant. Vad kan jag lära om mig genom att se mig själv genom andras ögon? Och skulle jag, genom att sammafoga denna kunskap med min egen bild av mig själv kunna komma åt den delen av min person som är dold både för mig och andra?
Det här inlägget skrev jag i oktober 2009. Det här med porträtt och andras bild av mig är jätteintressant. Vad kan jag lära om mig genom att se mig själv genom andras ögon? Och skulle jag, genom att sammafoga denna kunskap med min egen bild av mig själv kunna komma åt den delen av min person som är dold både för mig och andra?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar