Precis som Hustvedt skriver har 11 september blivit ett uttryck som symboliserar ett före och ett efter. Tv-bilderna som sändes ut över världen var omedelbara och dramatiska. Ingen kunde undgå vetskapen. I essän beskriver Hustvedt hur det var att uppleva attacken på plats. Hur alla i New York förenades av deras gemensamma önskan att hjälpa de familjer som drabbats och hur många köpte egna kayaker att använda som transportmedel vid nästa terrorattack. Hon beskriver också hur livet sakta men säkert återgår till det normala och det absurda i att ett stort hål blir stadens största turistattraktion.
We're everybody from everywhere, and most of the time, we tolerate each other pretty well. The people in this city know that in this we are unique. No other place comes close to our diversity. [...] The terrorists understood nothing. When they hurt New York, they hurt the whole world.
1 kommentar:
du har mejl!
Skicka en kommentar