Carol Shields roman är som en enda lång personbeskrivning. I kapitel för kapitel beskriver hon olika delar av Larry Wellers liv. Kapitlen heter saker som "Larrys arbete", "Larrys vänner" eller "Larry hittills". Det låter kanske repetitivt, men jag tycker det är ett annorlunda sätt att berätta en historia på. Varje kapitel inleds också med en bild av en labyrint, eftersom Larry är besatt av labyrinter och arbetar med att designa trädgårdslabyrinter. Jag kan inte låta bli att med fingret försöka följa spåret in i labyrinten fram till mitten. Det känns lite som de där pysselböckerna jag hade när jag var liten. Berättelsens struktur är verkligen intressant.Det som slår mig med Larry är att han verkar vara så missnöjd med sitt liv. "Blev det inte mer än så här?" verkar han gå runt och tänka mest hela tiden. Jag tycker tvärtom att han verkligen lever ett rikt liv. Tre seriösa, längre förhållanden, en framgångsrik son som han älskar, ett originellt yrke där han lyckas tjäna bra med pengar på sitt stora intresse och flera längre resor över hela världen. Jag hade känt mig som en lyckans ost. Men Larry framstår mest som en kapsejsad optimistjolle. Det är tillfälligheter som för honom än hit och än dit. Ett annat berättartekniskt drag som förstärker detta är utelämnandet av alla verkligt stora händelser i hans liv. Hans sons födelse, hans första skillsmässa, allt sånt nämns först i efterhand, lite i förbifarten, när det redan har hänt. Shields lyckas verkligen med att beskriva livets stora skeenden i de vardagliga händelserna.
Boken är den tredje i Paperback Lovers Orange Prize-utmaning.
9 kommentarer:
hmm... känner igen mig idet där jag.
tror du vet vad jag syftar på ;)
Tack för recensionen! Som du berättar om den så låter boken riktigt intressant. Jag har läst boken Unless av Carol Shields och tyckte att hon var en riktigt bra författare. Jag får inte glömma att läsa mer av henne, det förstår jag nu!
"The Stone Diaries" blir jag också nyfiken på att läsa. Hon var verkligen skicklig på att bygga upp en historia utan alltför iögonfallande medel. Medan och direkt efter jag läst boken var jag inte särskilt imponerad. Lite som Larry faktiskt, "var det inte mer än så här?". Men jag har upptäckt att jag tänkt massor på berättelsen och Larry i efterhand och funderat och jämfört med mitt eget liv, så Shields bok har växt enormt nu efteråt.
Jag tänkte faktiskt på det när jag skrev inlägget, att jag ibland också kan vara, kanske inte direkt missnöjd men ändå, inte helt nöjd med livet och tänker på allting jag INTE gjort. Visst borde man ofta faktiskt uppskatta och känna tacksamhet för allt det man ändå har. Samtidigt är ju den där "inte riktigt nöjd"-känslan en stark drivkraft till att komma vidare och utvecklas, så helt dum är den inte heller. Larry, å andra sidan, tycker jag är lite annorlunda. Han verkar aldrig riktigt ha någon riktning eller drivkraft, utan det är tillfälligheter som leder honom framåt. Sen lyckas han ju bra ändå, och det är något att fundera på det med.
/Therese
Jag gillade boken men jag gillade inte Larry... Men jag har haft väldigt svårt att formulera mig nu när jag skulle skriva om den.
För mig kändes det lite som att läsa en biografi om en man som inte alls var särskilt intressant. Som att man fått i uppdrag att skriva en människas livshistoria och det visade sig vara ett ganska vanligt och tråkigt liv, med undantag för vissa dråpliga händelser. Fin recension Therese.
Vad roligt att läsa detta, jag känner igen så mycket. framför allt det där att boken vinner på en efteråt, att den flyter upp i tankarna och växer.
Kan det vara så att det är svårare att acceptera en manlig huvudperson som passivt låter livet hända? Man blir lite provocerad, kanske lite mer provocerad än av en kvinnlig hp (som jag i och för sig också blir provocerad av).
Larry är som sagt en annorlunda huvudkaraktär. Jag hade också lite svårt för honom just för att han är så tafatt, med hela sitt liv. Och ja, det sticker nog lite extra i ögonen eftersom han är man. Jag förstår att du har läst Larrys bok, Snowflake. Har du läst något mer av Carol Shields?
Men det är fascinerande i sig, att en bok som inte väckte särskilt stor entusiasm medan jag läste den, är någon jag tänkt så mycket på i efterhand. Och jag tycker ändå att det är mycket skickligt skrivet. /Therese
Carol Shields är en av mina hjärtefavoriter, men hon dog ju tyvärr. Jag har läst Unless/Om inte, som är helt fantastisk, en av de bästa böcker jag läst någonsin, Stendagböckerna, en novellsamling som heter nåt med "carneval" och Mary Swann. Sedan jag började blogga har jag läst hennes biografi över Jane Austen. http://snowflakesinrain.wordpress.com/2009/01/21/carol-shields-skriver-om-jane-austen/
Tack för alla tipsen, Snowflake! Man ser ju hennes namn titt som oftast och i "Larry's Party" visar hon verkligen vilken fin författare hon är. Måste läsa mer av henne. /Therese
Skicka en kommentar