Förra helgen var jag och såg den här underbara filmen av Jane Campion om John Keats och Fanny Brawnes kärlekshistoria. Historien är ofantligt romantisk och tragisk och helt underbar. Den påminner mig mycket om den senaste versionen av Pride and Prejudice, fast med ännu vackrare blomsterängar, ännu långsammare tempo och ännu mer poetisk.Självklart bjuder filmen in till att fortsätta läsa Keats poesi, men jag blir nog mest nyfiken på Fanny Brawne. Historien berättas ur hennes perspektiv och jag kan inte låta bli att undra vad det blev av henne sen. Gick hon och sörjde på hedarna resten av sitt liv?
Här läser jag om deras kärlekshistoria och självklart här om Fanny Brawne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar