Nej, inte en till bok om koncentrationsläger, var det första jag tänkte när jag lånade hem den här boken. Så tänker jag ofta om böcker som handlar om människor som genomlevt andra världskriget. Visst finns det många, men det är märkligt, för jag kan inte komma ihåg att jag någonsin tyckt att någon av dessa böcker var tråkig. Efter att jag läst dem.Anne Michaels bok var definitivt inte tråkig. Antagligen för att hennes språk är så poetiskt att jag blir helt tagen och ibland nästan tappar andan. Pojken, som boken handlar om, som växer upp och blir en man, hamnar aldrig i något koncentrationsläger. Han gömmer sig istället undan nazisterna och lär sig under tiden grekiska, geologi och poesi av den man som räddar honom ur en arkeologisk utgrävning.
Ändå är krigets ofattbara grymhet närvarande på varje sida. Sida vid sida med musiken, lyriken och vetenskapen finns den där. Otäck och omänsklig. Det är fruktansvärt att läsa, jag vet inte ens om det är hälsosamt. Att två så olika sidor av vårt samhälle överhuvudtaget kan existera i samma värld är för mig obegripligt. Även efter jag läst ut boken.
Det här är andra boken i Paperback Lovers Orange Prize-utmaning.
4 kommentarer:
Jag kan också tänka som du - "Åh nej, en till i *den* genren" (om olika genrer där böckerna inte alltid är originella). Tack för recensionen, det är bra att veta att den här faktiskt är bra!
Det är lustigt, men jag fick aldrig uppfattningen om att den skulle handla om koncentrationsläger och vara ännu men bok i "den" genren. Det är väldigt olika hur man upplever baksidestext och vad man läser om en bok.
Den här var faktiskt riktigt bra! Och baksidestexten är också bra, för det står ju egentligen inte särskilt mycket där om koncentrationsläger (och de är ju heller inte särskilt framträdande i boken). Nej, jag tycker baksidan mycket väl återspeglar innehållet. Men, jag kan ju aldrig ta en baksida för vad den är, utan tror jämt att boken egentligen handlar om både ditten och datten. Fånigt, men sån är jag.
Paperback Lover, har du hittat/sett filmen förresten? Jag har inte hunnit leta, undra just om man borde göra det. /Therese
Nej, jag har inte sett filmen, har letat lite på nätet men inte hittat den. Skulle gärna se den faktiskt. Men jag är lite rädd att bli besviken, att regissören inte fått med det poetiska språket i filmen. Känslan liksom.
Skicka en kommentar