Jag är inte riktigt överens med början på den här boken. Visst är det spektakulärt med bilen och det helvilda trädet, men jag tycker så mycket om tåget och stora salen på Hogwarts. Harry missar både tåg och sorteringsceremonin, vilket innebär att även jag som läsare gör det. Men visst, trädet är häftigt.
Det är först i den här boken som jag börjar tycka riktigt mycket om Hermione. Hon är en av mina favoritkaraktärer i böckerna, men i första boken är hon allt bra jobbig. Nu är hon fortfarande lika brutalt smart, men hon har samtidigt mer jävlaranamma och är inte riktigt lika mån om att följa varenda liten trivselregel.
En annan karaktär som jag har svårare att förklara varför jag gillar är Moaning Myrtle. Hon är inte särskilt positiv utan gnäller mest, men på något vis tycker jag ändå om henne. Kanske för att hon inte är det minsta inställsam och inte ber om ursäkt för att hon är på dåligt humör (typ jämt).
Läraren i mig kan inte heller låta bli att förfasa sig över Harrys taktik när han ska välja kurser inför tredje året. Kompisval! Nämen, vänta lite här nu Harry. Sånt här är alldeles för viktigt för att enbart gå efter vad Ron väljer. Jag bara undrar, finns det ingen syo på den där skolan?
2 kommentarer:
Jag gillar också Moaning Myrtle! Såg en liten snutt av filmen igår när den gick på tv och måste ju erkänna att jag verkligen gillar henne i filmen också. Kanske för att hon är lite tjurig och jobbig.
Det där med kompisvalen känns ganska trovärdigt ändå, Harry är ju inte så gammal i bok två. Klart att bästa kompisen då är viktigare än ens framtidsplaner...
Visst är det ganska fånig grej att gå igång på, eller hur? Typisk grej som läraren i mig blir upprörd över dock. Då vet man att man behöver jobba lite mindre och vara lite mer människa... /Therese
Skicka en kommentar