Ännu mer än i The Thirteenth Tale är det gamla huset, i det här fallet Hundreds Hall, en av huvudkaraktärerna i Sarah Waters historia. Böckerna är lika på flera sätt, men The Little Stranger är mörkare och otäckare. Jag bor ju också i ett gammalt hus från förra sekelskiftet och en sak är säker, det har aldrig knarrat så mycket här som medan jag läste den här boken.
Jag tycker jättemycket om Sarah Waters böcker. Hon är inte så experimentell, men hon är verkligen genuint duktig på att berätta en historia. The Little Stranger är levande och spännande och ohyggligt otäck. Ni vet, den har den där krypande obehagskänslan som bara kommer närmare och närmare. Och slutet är precis perfekt. Jag anar en förklaring till spökerierna, men jag är inte säker och jag är egentligen inte ens säker på vad det är jag tror mig ha förstått.
Jag har två kvar att läsa av hennes böcker, Affinity och The Fingersmith. Dessutom har jag hört att hon eventuellt kommer till Internationell författarscen i vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar