Det här är en kärlekshistoria som börjar som ett utomäktenskapligt förhållande, utvecklas till någonting mycket mer och slutar med olycka - naturligtvis. Berättarens karaktär behålls hemlig, vi får inte reda på namn, kön eller ålder. Själv så tänker jag mig en kvinnlig berättare, men det beror enbart på att jag av bara farten förväxlar berättaren med Winterson själv. Jag tror egentligen inte det finns någonting i texten som talar varken för det ena eller det andra. Eller också talar texten för både och. (Det är inte viktigt för historien, men det är påfallande hur jag automatisk sorterar in berättaren i ett fack.)Hursomhelst, det här är en utomordentligt vacker och rörande beskrivning av kärleken. Det är annorlunda, utan sentimentalitet, men underbart. Och kärleken som berättaren känner för Louise uttrycks i en text som fokuserar på att beskriva den fysiska kroppen. Deras kärlek till varandra skrivs nästintill bokstavligt in på varandras kroppar och blir som en berättelse om deras kärlek. Det här kanske låter fånigt, men det är precis motsatsen.
Av någon anledning påminner den mig om Marguerite Duras Älskaren. De är inte alls särskilt lika men de är båda okonventionella kärlekshistorier, båda vackra på sitt sätt.
I böcker föredrar jag helt klart olycklig kärlek. För mig blir kärleken alltid mer intressant om det också är lite vemod, gör lite ont. Wintersons roman slår genast an en vacker ton när den inleds med att fråga "Why is the measure of love loss?".
I böcker föredrar jag helt klart olycklig kärlek. För mig blir kärleken alltid mer intressant om det också är lite vemod, gör lite ont. Wintersons roman slår genast an en vacker ton när den inleds med att fråga "Why is the measure of love loss?".
5 kommentarer:
Det här är en av mina favoriter bland hennes böcker. Den är helt fantastisk! Winterson är nog min favoritförfattare alla kategorier. Vad kul att du har gjort en sådan djupdykning in i hennes författarskap.
//Anna
Så kul, jag läste ut denna igår!
Så det dyker upp men recension snart...
Anna: Jag tycker också den här står ut bland de böcker jag läst. Den här också Apelsinboken.
Tekoppen: Jag håller utkik efter din recension. Ska bli kul att läsa vad du tycker.
/Therese
Kul att du läser en massa Winterson. :) Det här är mitt favoritstycke ur Written on the Body:
Odd to think that the piece of you I know best is already dead. The cells on the surface of your skin are thin and flat without blood vessels or nerve endings. Dead cells, thickest on the palms of your hands and the soles of your feet. Your sepulchral body, offered to me in the past tense, protects your soft centre from the intrusions of the outside world. I am one such intrusion, stroking you with necrophiliac obsession, loving the shell laid out before me.
Maria: Jättebra citat. Det visar verkligen den där fysiska beskrivningen av kärleken. /Therese
Skicka en kommentar