Mordbyn

Andrea Maria Schenkels lilla mordgåta är verkligen utomordentligt bra. Avskalad och precis lagom knapphändig med information för att få fantasin att snurra. De olika personerna som lämnar vittnesmål är också på pricken.

Boken är en fröjd att läsa även om innehållet är både tragiskt och ruskigt. Mördaren, är han psykotisk vid tillfället för morden? Jag kan förstå hans frustation och maktlöshet och hur detta slår slint och slår över i brutalt våld. Däremot har jag svårare att förstå att han har ihjäl hela hushållet. För att upprepa våldet om och om igen som han gör, hur går det egentligen till? Ohyggligt.

Jag tänker också en hel del på makt/maktlöshet. Inte bara mördaren upplever sig maklös utan även dottern i huset som under hela sin uppväxt varit utsatt för övergrepp. Hon lyckas ju däremot vända denna maktlöshet och och genom att utnyttja sin egen kropp för att vända på bordet och få makt över situationen. Det är starkt gjort, samtidigt som det naturligtvis kostar henne en hel del. Till ingen nytta dock, med slutet i åtanke.

Av någon anledning kommer jag också att tänka på Anna Lindh och hennes tragiska öde.