Lika bra jag säger det med en gång. Jag har svårt att riktigt veta vad jag ska tycka om Erik som är huvudperson i John Lapidus bok De modlösa. Jag får ju historien berättad utifrån hans perspektiv och jag vill tycka om honom. Samtidigt tror jag att om jag träffade honom på riktigt är jag inte så säker på att jag skulle göra det. Hela boken igenom pratar han jättemycket om feghet och pekar ut hur fega alla andra är. Naturligtvis är det ju uppenbart att han är en stor fegis själv, åtminstone när det kommer till hans sexårige son Love i Sverige som han aldrig träffat. Den icke-relation som han har till sin son tycker jag är jätteintressant, den delen av hans liv hade jag gärna läst mer om. Och med tanke på Love hade jag önskat mig ett annat slut. Kanske inte nödvändigtvis att han återvänder till Sverige från Nicaragua och sedan lever lycklig i alla sina dar, men ändå, någonting annat...
Boken utspelar sig alltså i Nicaragua och jag får verkligen en ordentlig lektion i Nicaraguas historia och svensk biståndspolitik. Jag vet inte särskilt mycket om Nicaragua själv, så det är intressant. Jag kan helt klart förstå att det måste vara mycket tillfredsställande att arbeta med biståndsprojekt tillsammans med de fattigaste av de fattiga. Man ser ju väldigt tydligt att det man gör får resultat. Som sagt, det är intressant att få en inblick i hur biståndsorganisationer fungerar, men jag hade gärna sett att andra delar av historien hade fått större utrymme. Som till exempel den med Love.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar