Jag har följt honom och Havers genom hela serien och böckerna har helt klart ändrat karaktär under resans gång. De har blivit längre (konstigt att det ofta är så) och innehåller numera mycket mer än bara en kriminalgåta. Jag tycker egentligen att själva mordbiten var bättre i de tidigare böckerna, men nu läser jag mycket för att se hur det går för Lynley och Havers. De två ihop bildar ett mycket intressant och kontrastrikt par och därför blev jag glad när Havers äntligen dök upp även i den här boken efter alldeles för många sidor.
Lynley är nämligen ute och vandrar för sig själv i Cornwall för att åtminstone försöka komma undan sorgen efter Helen. Naturligtvis vandrar han rakt på ett lik och sen är cirkusen igång. Som sagt, Lynley må vara snygg och sympatisk, men utan Havers är han inte ens hälften så intressant att läsa om.
Själva mordgåtan är inte heller superintressant att läsa om, jag tycker inte att det är jättespännande. Man presenteras för en hel drös människor i början, men eftersom inte mordet känns angeläget orkar jag inte riktigt bry mig om vilka alla är. Däremot tycker jag att Elizabeth George får ihop det bra på slutet. Det blir liksom ett bra avslut för det flesta i persongalleriet och jag känner mig nöjd trots en inte alltför stark inledning. Boken handlar framförallt om Lynleys sorg och på något sätt måste både han och jag som läsare igenom den för att kunna gå vidare. Därför ser jag verkligen fram emot nästa boken om Lynley och Havers, den har helt klart potential.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar