Den här boken är uppdelad i två delar. Den första kallas "Portrait of an Invisible Man" och syftar till Paul Austers pappa. Efter att pappan dött försöker han återskapa en bild, en relation till sin pappa som han hela tiden saknat medan han levde. Han tecknar bilden av en otroligt snäll och hängiven son, en omtänksam medmänniska som samtidigt var märkligt mentalt frånvarande i relationen till sin egen son. Genom en slump egentligen kommer han över tidningsurklipp om sin egen familj som avslöjar en hittills okänd familjetragedi. En tragedi som ger en bakgrund och kanske också förklaring till varför hans pappa blev som han var.
Andra delen kallas för "The Book of Memory" och här skiftar perspektivet till att istället fokusera på Paul Auster själv i sin roll som pappa till Daniel. Han resonerar också kring minnet, processen att minnas och ensamheten som tillstånd. I den här delen förekommer flera referenser till andra klassiska verk (jag har lagt till dem till det tidigare inlägget), men det är framförallt tre av dessa och diskussionen kring dem som jag extra fastnar för.
Jag fastnar för hans diskussion kring Tusen och en natt och hur berättandet där ger makt att bevara liv. Inte för att historier talar om för oss hur man ska och inte ska göra, utan för att berättandet visar oss öden som vi kan spegla våra egna liv i och därmed överbrygga vår ensamhet.
Han tar också upp Anne Franks dagbok vilket får mig att återigen fundera över det här med stängda rum och att vara instängd. Jag ser det som ett återkommande tema i alla de böcker jag läst av honom. Naturligtvis pekar också Anne Frank på hans judiska ursprung.
Jag funderar också lite extra kring Pinnocchio som han berättar var tvungen att dyka djupt ner i havet för att där finna sin efterlängtade pappa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar